Alla de, som ännu hålla ut medatt genomläsa Nya Argns, lära Iingt för detta hafva anmärkt, att detta mångögda monstrium icke kan företaga någonting utan att tänka på Af-tonbladet, Någia af de bundrade ögonen ä!o altid fästade på oss, och wvij frukta storligen, att han snart blir vindögd på dem a !esammans af bira afundsjuka. Men hvad iår Aftonbladet tör att publiken öfvergifvit Argus? I sitt sista nummer har han, under några reflexioner angående cordningarne i Göthebo:g vit illuminatioren derstades, sökt ivbilla sina Läsare, hos hvilka han tärer förutsätta ett alltför dåligt minve, att vi sistlidet år skulle hafva tagit något slags parti af de oordnivgar, som då egde rum i hufvudstaden emotett.par exekulionsbetjenter och den tillkallade vakten, Verkliga förbållandet var, att vi tillkännagåfvo vår afsky för alla dylika ovåsenden; och vi känna icke något ord som uttrycker en -tarkare grad af ovilja Men vi tilläto os derjemte ett oskyldigt gyckel med Nya Argus, för det han önskade gilva en politisk färg: åt några handtveikspojkars eller bodbetjenters slagsmål, hbvilket ban satte i jemförelse med de Parisiska upploppen, och gerna ville komma allmänheten att anse såsom ett muvements-parti, ja snart sagdt för början till en socialomstörtning, eller någon dylik skväckbild, som nu jett par års tid spölat i hjernan på vår soeius. Vi kunna ingalunda ångra dette. Den tiden är numera förbi, då hela verlden var mörkrädd, och hvem skrattar då icke åt den som ser spöken midt på ljusa dagen? Argus kan dessutom vara förvissad, alt: vi aldrig göra honom. någon orättvisa, Vi ha mer än en gång gjort allmänheten uppmärksam på, när han åter visat en skytt till återvändande i den bättre riktning, som fordom utmärkte Habs blad och gaf det förtroende hos allmänheten. Ifrån samma ögonblick ban vill göra alfvar häraf och sluta med sina sofistiska krumsprårg 1 alla möjliga di:ektoner, skall ban i oss kunva på äkna en säker bundsförvandt. Men så länge han fortfar med sitt hycklande charlataneri, och förblifver på den låga punkt, dit han uv mera syvpes hafva nedsjunkit samt utan annan skillnad än något mera förställning speJar Granskarens fordna roll, att endast smäda och nedsätta all oprosition emot makten, den må uppenbara sig inom publicitetens eller representationens område, så skola vi anse för en pligt att efter framl. Prof, Aurivillii recept, i dess ästetiska cellegium, på sättet att om vända varrar, efter vår förmåga tukta hans inbilskhet, och dymedelst åtminstone försöka, om han är aldeles ohje!pelig. mr Ar LI: TILA Åkadoms ISA DNrävla I ——LA