Eiter genna berättelse och da Advokatriskalen Pfeffer förklarat sig för närvarande ej hafva något att andraga, begärde Baron von Vegesack , att till Protocollet få uppgifva ev besynnerlig hävdelse, som skall bafva timat uoder hans sednaste vistande i Berlin: Den bestod dervuti, att då ban några. dagar vistats i Berlin, skall tilldragit sig, att, omkring kl. 10 en förmiddag, i trapporna af det hus, han b. bodde, mötte honom en bättre klädd karl af narare 30 än 40 års ålder, med ljust hår och brun frack, och hvilken på Svenska språket, men brytande å en dialekt, närmare liknande Engel:ka, erbjöd sig vara Baronen följaktig i bodarna. Baronen hade då med höfJighet svarat den okände personen, att han ei behöfde honom, Lhvarpå rmanven bortgick; men kl. half till I middagstiden fann Ba:open, vid hemkomst: n, samma person stående med handen å skiifbordet uti Baronens rum dertill dörren varit tillsluten, men ej med dubbla låset igenläst, bv.Iket Baronen vid utgåtndet skall förglömt. Sedan Baronen tillkännagifvit sin förundran att finna den okände inne i sitt rum, hade mannen yttrat, att ban nyss inkommit och trodde Baronen vara hemma. Baronen förktarade då, att han ville vara ensam, samt tillsade den okände at! aflägsna sig, med tillfrågan på Tyska språket, hvilken han vore, deruppå han i början ej ville bestämdt svara, men uppgaf slutligen, at hans pamn vore Landström, Lundström eller Landgren (hvilketdera kunde Baronen ej fatta för hans orediga uttal), och att han förut varit Köpman i Sverige, samt derefter 6 år vistats i Berlin, hvilket Baronen ansåg ganska osannolikt, i anseende dertill, att mannen så lila talade Tyska språket; jemväl erbjöd han sg att följa Baronen till Leipzig, i händelse han reste dit, och villei sådant falk anskafta så kallad retourvagn. Då till detta anbud Baronen svarat, atf han ej ärnade resa åt Leipzig och ej behöfde manvens sällskap, samt yt. teriigare UGlisagt honom att lemna ,ummet, bade han allagsnat sig. Derefter, sedan om morgonen påföljunde dågen Ba onen utgått, under det uppasserskan städat hans rum, och åter begifvit sig hem för att klada sig, hade han uti Corridoren till rummet, dertill dörren stått öppen och uti bwvilket daminet ännu icke efter städningen Jagt sia, å nyo mött samma person, som, då 3aronen ej låtsat se honom, gått fram emot Baronen och frågat honom, om han sett Tivoli och de flera vackra ställen omkring Berlin, dit mannen ville vara Baronen följaktig; och ehmu Baronen förklarade, att hav kände Berlin lika så väl som Stockholm, hade dock manner vart mycket enträgen och etourdie, samt crbjudit sig anskaffa Droscha för en sådan färd. Baronen inträdde nn i sitt rum och undanbad sig en gång för alla vidare besök af mannen som då bortgick, Sedermera, efter en stunds förlopp, då Baronen utgått, förmärkte han samma person gå hredvid sig på trottoiren, utan att yttra något, förrän vid ankomsten till en grann boutik i hörnet af en tvä gata, der han sökte förmå Barnen att ins nämnde hot ach kön