Bland sådane missbiuk är begagnandet af
Fribrefsrättighet för sådane bref, hvilka ej
röra endast tjensteangelägenheter.
Många som äga Fubrefsrätt torde- icke så
noga hafva betärkt, att missbruk deraf verk-
ligen är försnillning (konstterm, betydande
detsamma som tjufnad) af statens medel, och
i samma kategori som tullförsnillning, men
änvu oförlåtligare i det afseendet, att de som
äga Fribrefsrält äro Embets- och Tjenstemän,
och, till största delen, bland de högre af
dem.
Post- och Tullsfoifterne äro båda beräkna-
de såsom iokowster för staten, men den för-
ra afgiften är så till vida mycket riktigare, som
man bet alar den emot åtvjutande af en direkt
förmån: brefvets forirtskaffande till den ort
dit man vill sända det; då deremot tullafgif-
ten ej medför någon förmån för den betalan-
de, och kanske till och med ej äger någon
moralisk riktighet till grund.
Då tullförsnillning, såsom innehållande för-
sök att undandraga sig en af staten i laglig
ordning ålagd afgift, med rätta både af lag
och grunder strängt bestraffas, torde således,
ätminstone med fullt samma skal, missbruk
af FribrefstätUugheten böra lika anses.
I allmänhet kan man väl hoppas att gan-
ska få Embetsmän numera äro nog äreförgät-.
ne att teckna orden Fribref på bref, som ad-.
gå endast enskilta angelägenheter; men dere-.
mot torde ännn många. finna det vara helt.
oskyldigt, att uti ett embetsbref lägga ett
privat bref till samma person, som erhåller
embetsbrefvet, eller alt, uti samma bref, som
rÖrer tjensteangelägenheter, äfven afhaudla
privata saker. Detta: är likväl helt och bål-
let stridande emot författningarne samt lika
brottsligt, och d-t med rätta; ty den twillfäl-
ligheten att en person är embetsman kan och
lår ej, i afseende på enskilte angelägenheter,
sätta honom uti andra förhållanden än öfrige
medborgares
Man torde kunna vänta ett tämmeligen nog-
grant iakttagande af förtattningarne i denna
del, om den. som äger Fribrefsvättighet, be-
sinnar , alt han, hvar gång han oriktigt be-
gagnar den, gör sig skyldig till ett verkligt
brott, och det för en så ringa vinning, att
man om honom kan nyttja det gamla ord-
prökat: Han gör sig tull hund för ett bens
skull.