Bland Isbergen på Grönland — säger Carne i sin skrift: Bives of emiment Missionaries, — är så starkt eciso, alt bvarje rop vid deras fot i ögonblicket fortplovtar sig till spetsen, och om denna sitter löst cller är remnad från berget, så är ofta ett ord tillräckligt att störta ned dem. En båt med sju infödde for en gång genom ett hvalf som var bildadt af tvänne öfver valtnet hävgande klippor. En gosse slog med ett stycke träd emot ett skinn som var spänd! öfver kanoten. Ljudet höraf nådde inom få ögonblick till böjden af hvalfvet. som under ett åsklikt brakande instörtade och hbegrof de olyckliga Grönländarne uti böljorna, Diskobayen är en mycke! fiskrik fjärd, der en mängd folk vissa årstider sam Jas till cti slags årsmarknad, der de likväl löpa den största fara. Hvorje isherg botar att sönderkrossa dem och likväl fara alla om hvarandra med: cen fullkomlig sotglöshet.