Bland Isbergen på Grönland — säger Carne i sin
skrift: Bives of emiment Missionaries, — är så starkt
eciso, alt bvarje rop vid deras fot i ögonblicket fort-
plovtar sig till spetsen, och om denna sitter löst cl-
ler är remnad från berget, så är ofta ett ord till-
räckligt att störta ned dem. En båt med sju inföd-
de for en gång genom ett hvalf som var bildadt af
tvänne öfver valtnet hävgande klippor. En gosse slog
med ett stycke träd emot ett skinn som var spänd!
öfver kanoten. Ljudet höraf nådde inom få ögon-
blick till böjden af hvalfvet. som under ett åsklikt
brakande instörtade och hbegrof de olyckliga Grön-
ländarne uti böljorna, Diskobayen är en mycke!
fiskrik fjärd, der en mängd folk vissa årstider sam
Jas till cti slags årsmarknad, der de likväl löpa den
största fara. Hvorje isherg botar att sönderkrossa
dem och likväl fara alla om hvarandra med: cen full-
komlig sotglöshet.