VV VY PE I VARAR MA MMMM nettets handlivgar ända hos Konungen. Men af alla vådor för thronen är denna just den allra värsta. Det constitutionella systemet tillägger Kungadömet de skönaste företräden och sådana som mest af alla tillvinna det folkets kärlek, Konungen ger nåd, Konungen uttrycker framstegen i allmänna opinionen derigenom att han alltid väljer sina ministrar inom majwiteten. Sålunda framträder denna skyddsmakt, detta envälde som bildar sjelfva culminationspunkten i sambällsordvingen, aldrig vid andra tillfällen än då dess mellankomst blifver en välgerning för samhället eller individerne, och det är detta som betryggar den mot opinionens vexlingar. Denna förblifver Konungen trogen men drar sig tillbaka från dess ministrar, Han är främmande för striden och partierne gå honom icke på lifvet. Oantastlig, då nan blott regerar och icke sjelf framträder i havdling, delar han i sjelf va verket ministrarnas ansvarighet då ban delar deras arbeten, Det vore oförnuftigt all vilja. påstå, det den som handlar icke är ansvarig för sin handling, eller kan vältra denna på någon annans skuldror. Eho som försöker att sätta sig emot opinionens rörelse, ban må vara Kung eller minister, krossas oundvikligen af detta mäktiga hjul som aldrig ryggar tillbaka. Om den gamla Bourbonska dypastien måst duka underi denna strid, hur skall det väldå gå med den nya, hyars thron skåkas af så många vindkast. Vi hafva aldrig utan förskräckelse kunnat se Kungzgadömets inblandnivg i administrationens gång. Fordom var Kungadömet en makt, skiljd. från folkets, en makt som rådde om sig sjelf, som representerade en samhällsprincip, som kunde säga, såsom Spavuska Konungen ännu i dag skrifver under sina förordningar: Jag, Konuanger.?! Nu för tiden representerar Konungen nationen; han är något blott genom nationer, och det finnes i Kouvungadömet ingenting som ej blifvit ditlagdt af folket, Hvad blir det väl af det, samma stund det söndrar sig från folket, eller bestämmer sig i rak motsats mot nationalviljan, uttryckt hos majoriteten. Det vore en ganska hotande cmständighet för Frankrikes lu;n, om man kande föreställa sig att Konungen vill våldföra opinionen och för hvad pris som helst bibehålla ministrar, som ej ega det allmänna förtroendet. Se der, hva;före med ifver påyrkas en förändring i administrationen. Provisoi:en förefaller oss vådligare måhända för Konunsadömet än för landet. Ministerens anhängare börja att inse detia. Den mest lysande organen för denna förlorade sak (Debats) yttrade ju för få dagar sedan, alt majoriteten aldiig kan anses säker, förrän alla dess olika skiftningar äro representerade i slyrelsen, Detta var detsamma som en bekännelse, alt den nuvarande ministeren ej gör Jetta, ett erkännande, det något annat beoch ait en ministeriel modification är