känd sak; mindre allmänt är det måhända, att Konuvg Ludvig Philip personligen varit utsatt för rätt skarpa anmärkningar, i anseende till sin begärelse att sjelf blanda sig i administrationens gång och agera President i Conseljen, Le Temp3 innehåller öfver dessa båda ämnen en artikel, så frimodig men icke öfvermodig, och så utmärkt af en sann och träffande logik, uttalad i en verkligt pikant stil, att vi tro oss här böra meddela den hvarjom och enom till behjertande: Är det väl möjligt för den nuvarande Mivisteren att sammankalla Kamrarne? Sedan mer än tre månader ryggar den för en sådan nödvändighet, och så länge den ännu eger en gnista inflytande, skall den ej förmåsatt gripa an med detta kinkiga ämne Det vore att unvderskrifva sitt eget afsked; men våra Ministrar veta ej att draga sig tillbaka. Endast öfverlägsne menniskor frukta icke att nedstiga; då de ej mera hafva glansen af en upphöjd ställning, äaa de ännu sitt namn och känslan af en öfverlägsenhet, som ej förgår med utöfviogen af någon yttre makt; Men hvad är väl medelmåttan, när portföljen faller dem ur händerna? Hvem skall väl minnas ett sådant namn, då det ej mera står att läsa. med flera bokstäfver på de första sidorne i Calendern? Ministeren aktar sig att sammankalla Kamrarne, ty Kamrarne skulle kasta Ministören öfverända. Man måste således modifiera, ånyo uppsätta eller kullkasta Minsteren om man vill uppfylla vilkoren för en representativ Styrelse. Landets väl vill det, och Kungadömets väl fordrar det. Landets väl vill det; ty det skulle vara förgäfves att vi förjagat en hel ättföljd af Konunpgar, utkorat en ny dynasti och omstöpt chartan, om vi af det representativa systemet endast skulle få erfara förvillelserna, såsom i den gamla goda tiden då Chartans 14 Y. ännu var i ful! kraft. Vår närvarande ställning är falsk: Ministeren uppfyller hvarken vilkoret af en majoritet elley af den ansvarighet Chartan ålägger den. Majoriteten förlorade den samma dag Casimir Periär, som qvarhbötl den lika mycket genom fruktan och personlig öfverlägsenhet, blef Ministeren beröfvad; spillrorna af den: 13 Mars hafva till och med förverkat sjelfva möjligheten af en majoritet, från den stund laglighetensstråt öfvergafs och man våldförde chartan , detta Ministörens sköldemärke, som männen af den 13 Mars tänkte cor fisquera för egen räkning. Hvad anrsvarigheten beträffar, så måste man väl veta alt den är så godt som en nullitet, då Conseljen ej eger en president, eller det ministeriela systemet en ansvarig utgifvare. Landet befiener sig då utan garantier mot Konungadömets inkräktvingar. Det kan bända att Fursten påtvingar det sin vilja, då likväl ingen annan än folkets borde vara representerad inom Conseljen. Då går ministeren icke längre i bredd med majoriteten; den drages 1 släptåg af Hofvet. Hofvet regerar, majoriteter Ivder. ——-—--2. -—-—-—----XAFA2.Er-r-r-vvnns rt .