följder, foörlarhig vigt, kan inskränka sig till
en Fransman mera, ett ombyte af säng-
kläder, ett utbyte af. en person mot en an-
nan? fett
Modifikalionerne i ett folks lynne, tän-
kesätt och intressen, lagstiftningen i strid
eller i harmoni med Styrelse-priociperne,
äran och förnedringer, den allmänna välmå-
gan oeh nöden, den oemotståndliga allmakten
af oföränderliga fakta — allt detta är af in-:
gen betydelse för Doktrinen; bon förnekar allt
som icke kan innefattas i dess eviga motto:
ingenting är förändradt. Konseqventi sin lo-
gik tillskrifver den menniskorna de hinder , som
ligga i sakernas förändrade vatur, och förföt-
jer menniskorna för att hämnas allt mötståod,
som alls icke finnes hos dem.
Denna logik. var Konventets, Det mördade
menniskorna, hvilket också är vida konseqvev-
tare än att förfölja dem; och likväl bar den
kraft som,låg ihändelserne icke derföre ryggat en
enda dag.
I hela Frankrike finnas icke 10 personer,
som verkligt förtjena namnet. .doktrinärer; eller
med andva ord: det gifvesi Frankrike i2-
ke 10 personer söm tro att allt står stilla när
allt förändras, För att jkanna stadfästa sig i
en dylik tro, måste man hafva ett inskränkt för-
stånd och aldrig, genom maktens utöfning,
bafva blifvit satt i beröring med samhällets
positiva sida.
Af dessa tio menniskor, om de verkligen sti-
ga till tio, hafva två eller tre blifvit införda
i administrationen, utan att kunna hålla sig
uppe der, ehuru det hvarken fattades dem ä-
relystnad eller intrig; men sjelfva deras talang
för intr gen måste såsom allt annat formas til:
doktriner, hvilket gör dem löjlige och nödgar
att aflägsna dem. Man gömmer dem då till
hemiga rådplägningar, deri de alltid få rätt,
emedan de uppställa hvarje thes efter de slut-
följder de af dem vilja draga.
Men se! bakom doktrinärerne slå i massa
driftige och egennyttiga personer, som finna
det förträffligt att man högt, allvarligt och
samvetsgrant predikar, att alla regeringar, al
la politiska systemer kunna ramla på hvar-
andra, utan att deraf en nödvänd ghet urp-
står att ombyta personer, institutioner och la-
gar. Sjelfve skulle de icke våga offentligen
försvara något dylikt, men i tysthet gifva de
fart åt en sådan troslära, för att få behålla si-
na tjenster, väl vetande att detta ej skall gö-
ra dem bekymmer, så länge tjeusterne ej öf-
vergifva dem. Derpå hafva vi tillräckliga be-
vis i den förvinande skyndsamhet och behän-
dighet, hvarmed de ombyta: tillgifvenhet och
trohet, språk och principer.
Efter denna förklaring är det ej svårt att
fatta, hvarföre de män, som man kallar doktri-
närer, förvärfva betydenhet och tyckasså talrika
vid hvarje styrelse-förändrving; de röra trum-
man; de driftige och egennyttige följa dem i
slutna leder; men så snart de blifvit behöri-
gen placerade, öfvergifva de doktrinen och
ff ollat Al nattan åå Att om dar stava al otrvnmn