följder, foörlarhig vigt, kan inskränka sig till en Fransman mera, ett ombyte af sängkläder, ett utbyte af. en person mot en annan? fett Modifikalionerne i ett folks lynne, tänkesätt och intressen, lagstiftningen i strid eller i harmoni med Styrelse-priociperne, äran och förnedringer, den allmänna välmågan oeh nöden, den oemotståndliga allmakten af oföränderliga fakta — allt detta är af in-: gen betydelse för Doktrinen; bon förnekar allt som icke kan innefattas i dess eviga motto: ingenting är förändradt. Konseqventi sin logik tillskrifver den menniskorna de hinder , som ligga i sakernas förändrade vatur, och förfötjer menniskorna för att hämnas allt mötståod, som alls icke finnes hos dem. Denna logik. var Konventets, Det mördade menniskorna, hvilket också är vida konseqvevtare än att förfölja dem; och likväl bar den kraft som,låg ihändelserne icke derföre ryggat en enda dag. I hela Frankrike finnas icke 10 personer, som verkligt förtjena namnet. .doktrinärer; eller med andva ord: det gifvesi Frankrike i2ke 10 personer söm tro att allt står stilla när allt förändras, För att jkanna stadfästa sig i en dylik tro, måste man hafva ett inskränkt förstånd och aldrig, genom maktens utöfning, bafva blifvit satt i beröring med samhällets positiva sida. Af dessa tio menniskor, om de verkligen stiga till tio, hafva två eller tre blifvit införda i administrationen, utan att kunna hålla sig uppe der, ehuru det hvarken fattades dem ärelystnad eller intrig; men sjelfva deras talang för intr gen måste såsom allt annat formas til: doktriner, hvilket gör dem löjlige och nödgar att aflägsna dem. Man gömmer dem då till hemiga rådplägningar, deri de alltid få rätt, emedan de uppställa hvarje thes efter de slutföljder de af dem vilja draga. Men se! bakom doktrinärerne slå i massa driftige och egennyttiga personer, som finna det förträffligt att man högt, allvarligt och samvetsgrant predikar, att alla regeringar, al la politiska systemer kunna ramla på hvarandra, utan att deraf en nödvänd ghet urpstår att ombyta personer, institutioner och lagar. Sjelfve skulle de icke våga offentligen försvara något dylikt, men i tysthet gifva de fart åt en sådan troslära, för att få behålla sina tjenster, väl vetande att detta ej skall göra dem bekymmer, så länge tjeusterne ej öfvergifva dem. Derpå hafva vi tillräckliga bevis i den förvinande skyndsamhet och behändighet, hvarmed de ombyta: tillgifvenhet och trohet, språk och principer. Efter denna förklaring är det ej svårt att fatta, hvarföre de män, som man kallar doktrinärer, förvärfva betydenhet och tyckasså talrika vid hvarje styrelse-förändrving; de röra trumman; de driftige och egennyttige följa dem i slutna leder; men så snart de blifvit behörigen placerade, öfvergifva de doktrinen och ff ollat Al nattan åå Att om dar stava al otrvnmn