ti den vänotar sig att få se vid styret. Por-
Lättet är visst icke smickrande, men synes
vara en träffande efterbildning af Doktrinä-
re: ne.
I detta ögonblick talar man mer än nån-
sin om Doktrinärerne, och alla de partier
som ega något inflytande på våra öden, eller
äflas att erhålla ett sådant, förena sig om att
ropa mot Doktrinärerne.
Hvad vill det dock säga, detta Doktrinä-
rer ?
En sådan definition är ingenting mindre än
lätt. Låtom oss likväl försöka att göra den
Blott man icke tvingar oss att framvisa lef-
vande figurer, der inga dylika finnes, skall det
kanhända lyckas oss att göra begripligt hvad
dessa såkällade Doktrinens män äro.
Kejsareriket hade gått under. Gamla Bour-
boner, en Grefyve af Artois, anlända till Paris.
Straxt författa Doktrinärerne åt honom och
gifva ut för hans eget det sedermera så namn-
kunniga yttrandet: Ingenting har förändrats
i Frankrike; der finnes blott en Fiansman
mera. or
Vi bedja våra läsare i närvarande stund
göra sig denna fråga: Om verkliga skilna-
den rhellan Kejsareriket och Restaurationen
är blott en Fransman mera, och om ic-
ke ett politiskt system, grundadt på detta
besynnerliga uttryck, nödvändigt skulle skän-
ka Frankrike, såsom slutligt resultat, brokig-
heten af VPancien regime, skrymteriet al en
frihetskarta utan fribet, och Kejsarerikets
tunga despotism på de, till dess utöfvande,
erforderliga talanger när?
Kejsaredömet återkommer från Elba; Ro-
jalismen drar sig tillbaka. Våra armer till-
intetgöras vid FVaterloos Bourbonerne åter-
uppstiga på thronen och straxt hafva doktri-
närerne en ny -phras färdig: Från Bona-
parte till Ludvig XVIIP är det blott att öm-
sa sängkläder.
Märkom: vid första restaurationen hade man
ingenting att förändra eller ömsar man hade
blott en Fransman mera, Vid andra restau-
rationen medger man en förändring vara o-
undviklig: att ömsa sängkläder. efter Bona-
parte. al
Och har man väl ömsat dem? Det är tro-
ligt. Icke dess mindre bedja vi våra läsare
göra sig den frågan, huruvida följderna af
dagen vid Waterloe, debatterne i tribunen
under de hundrade dagarne, folkets suveränie
tetsidger som vaknat under denna mellantid,
det inflytande det sammansyurna Europa till-
vållade sig öfver våra öden, de minnen Bour-
bonerno behöllo af en flykt utan motstånd.
om allt detta och så många andra följder,
dem det blefve för vidlyftigt att uppräkna,
kan anses hafva inskränkt sig till ett ombyte
af sänekläder? Och om icke ett i dessa ord
uttryckt politiskt system handlöst öfverlem-
nade oss åt alla dessa ivre tvistigheter, hvil-
kas första egentliga upplösning var Julida-
garne 1830? oe .
Dessa dagar förjaga en urgammal dynasti,
KJS