En barberare i Constantinopel, som nyligen dömdes till döden för vågot brott, företog sig, då allt varförloradt, af förtviflan att trotsa makten. Han bommeade tiil sin bod, försåg sig derinnan!er med en mängd skjutgevär och pistoler, och gaf eld på alla sem sökte nalkas honom. På detta sätt nedsköt han tolf personer, och ingen vågade mera dicja i grannskapet. Man rådslog nu hvad som vore att göra. Man ville icke rikta kanoner emot bans hlla hus, som snarare kunde kallas en koja; men föratt taga en lysande hämd beslöts det att underminera huset från den sidan åt hvilken inga fönster funnos, och spränga alltsammans i luften, Detta skedde ock: en grop upptogs som gick ett stycke under huset, en krutfjerding inlades i bålet och antändes. Huset sprang och vederbörligen i luften, så att icke den ena stenen stadnade på den andra. Men huru sto bicf icke de anfallandes förvåning, då de icke funno barhberarens lik eller sönderslagna lemmar i grushögen. I det stället fingo de se en ofantlig boll som kastades bögt upp iluften, och fördes af den starka blåsten, såsom en annan ballong öfver ett par trädgå:dar, med ett slags biinnande kometsvans efter sig samt nedlöll i den tredje, Härmed hade tillgått på följande sätt: Bmberaren hade händelsevis hört folkets samtal medan de gräfde, och anat deras föresats. Bar tog derföre sitt parti så godt kan kunde, band omkring sig med täcken och sängkläder, satt. en stol vid eldstaden, klef med mycken möda upp derpå och trängde sig in i skorstenen När nu, tänkte ban, explosionen sker, så blir jag utkastad genom, skorstenen, och slippe! måhända helskinnad ifiån affaren, då jag skal. försöka alt springa min väg. Det gick äfver efter utäkning med hans utkastande; och lufttryckningen körde ut honom med ökad fart genom den tråvga öppningen. Men olyckligtvis hade elden i detsamma fattat i sängkläderna, och orsakade det omnämnda fyrverkeriet genom de brinnande dunen. Häraf fick ban förfärliga brännsår, hvilka orsakade honom så stark smärta att han ej mäktade fly, utan soldaterna bhunno upp honom, och höggo på äkta Turkiskt vis genast af honom hufvudet. T Domtvrkan i Rheims finnes e arkitekto