och rörelse-kapitalet, under det förut kvappa
behofvet, till omkring hälften förmin-
skas3,
Wångsjöberg den 25 Sept. 1832,
Isaac af Darelli,
Red. meddelar med nöje ofvanstående hi-
storiska uppgifter, och finner dem innehålla
ganska talande bevis om vådan af Bankose-
delns invexling mot silfver, tillett annat vär-
de än det gångbara man och man emellan.
Hela denna våda, som i detta afseende nu äger
rum, härrör från den olyckliga omständighe-
ten, alt Ständerna icke sjelfva bestämde ter-
minen för utxexlingen i samma stund de gjor-
de den sednaste myntbestämningen, utan lem-
nade denna vigtiga rättighet ifrån sig åt den
andra Statsmakten, i hopp att sådant skulle i
sin mån bidraga att återställa nationens. för-
troende till ett peoningeverk, hvars förvalt-
ning i flere mansåldrar endast utgjort en ked-
ja af förluster för dess borgenärer.
Det är likväl säkert, äfven under: de om-
ständigheter som nu inträffat, at:, om utvex-
livgsterminen efter 128 sky änvnu bestämdes
till en icke alltför inskränkt period från den-
na dag, t. ex. till ett år härefter, så skulle
med de tillgångar Banken äger disponera för
silfverköpet, och om icke en alltför stark miss-
växt inträffar, kursen under tiden återgå än-
da till 134 eller 133, emedan Köpmannen
skulle uti skillnaden mellan denna siffra och
Kursens närvarande belopp 147, linna ett me-
ra ofelbart tillfälle till handelsvinst, genom
vexlarnes. utbyte mot silfvev på den utländska.
marknaden, och silfrets införsel och försäljning
till Banken, än genom import af någon anvan
vara som är underkastad handelus conpjunk-
turer. .
vad Ar af Darelli i öfrigt nämnt om re-
sultaterna af 1720 och 17035 års realisationer,
är icke fullt jemförligt med den närvarande
myntbestämningen, emedan den våldsamma för-
ändringen i penningevärdet då skedde på en
gång, och vid det förstnämnda tillfället i ett
penndrag beröfvade hela nationen större delen
af sina contanta tillgångar, samt vid det sed-
nare, år 1765, ökade alla skulder med 60 pro-
cent, och gjorde en våldsam förändring i all
förmögenhet; hvaremot den förändring, som
nu idetta afseende ägt rum sedan 1809, ehu-
ra lika olaglig och olycklig, likvälskett små-
ningom, så att myntbestämningen i sjelfva ver-
ket icke var annat än ett bemödande att hej-
da dess fottfarande och åtminstone förekom-
ma dess. förvärrande. Sjelfva sedelns värde i
för hållande till silfver och öfriga varor blef
derigenom icke förändradt, utan blott fixeradt
på den punkt, till hvilken det efterhand hade
satt sig genom de dispositioner Ständerna tid
efter annan gjort af Bankens tillgångar, vis-
serligen på dess borgenärers bekostnad.
on.
Fortsättning från gårdagsbladet af rätte-
sången emot Skepparen fIöök.