aldrig kunnat få namn at servilism. Denna
består i en blind hyllning af Makten, ehvad
dess yttringar alvika från det rätta eller ej. —
Något dylikt har ännu aldrig träffats i vårt Blad.
Vi tro icke, med Argus, att liberalis-
men .består i en surmulen uppsyn —L el-
ler att oberoendet skall röja sig i en övill-
korlig afvighel mot allt som sker, det må.
vara af hvad b-skaffenhet som hälst; Vi be-
känna .deremot öppet, .att. vi gerna dela till-
fredsstälelsen öfver allt godt som uppenbarar
sig i händelserna, — ech att vi, på sådan
grund, aldrig :Kkunna vara likgiltiga vittnen till
otvungna yttringar af ett fritt folks till-
gifvenhet och vördnvad för sin konstitutionella
Konung. — Sjelfve tillhöra vi folket, och
hvad är då naturligare, än. att vi dela fol-
kets känslor? I denna enkla reflexion ligger
hela förklaringen öfver det handlingssatt al
oss, hvaröfver Argus sökt kasta skuggan af sitt
m:santropiska lynne, . .
Det är sannt att månget klindrande omdö-
me öfver de stlyrsndes åtgärder stuadom fatt
rum i vårt Blod; men invelattar väl dettå, så-
som Argus antydt, någon inrcenseqvens mol
vår ofvaunämda frå nställning? Så långt tro
vi åtminstone att de konstitutionella begrep-
pen utbildat sig7i vårt fädernesland, att man
vet skilja ce inellan regering. och dynasti, —
emellan Monarkens persor och en omgifning,
hvarpå -tyrelseåtzardernas riktving så ofta be-
ror. Det yar icke åt denna sednare, som Sven-
ska nalionev, under Ians Majs nyss slutade
Eriksgata, gaf så enhällig byllminu. Ifrån den-
na erkända sanning hafva vi icke ett bårs-
mån vikt uti densArtikelj: hvaröfver Argus
haft den svagheten alt visa en så ihärdig
harm; — och hvad klandervärdt innehållir
den då? i
Det var en tid; då äfven Argns i dessa äm-
pen yttrade sig ut samma synpunkt som vi,
Ett exem: el derpå fiones i hans 47:de Num-
mer för åt 1823, den 16 Juni. i
— — Det är en ofta gjord Anmärkning —
sade Argus — — att yltrivgarne af kono-
stilirtionella nationers - kärlek lör sin monark
och Dess hus öga en innerlighet en orubb-
lighet och en värma som man förgälves efter-
forskar i despotiskt styrda fotksligs med
skräck blandade vördnadsbetydeiser för sina
beherrska:e. Den frie medborgarens frivilliga
tillgifverbet för sin Furste har i alla tider
med ett eget slars tillit tänkt sie en: skillnad
emellan DynastiY och Regering, och med en
så sinn löyaute hyllat den förras egenskaper,
samt blott till dem hänfört den sednares för-
tjens:er, under aföndrände af dess misstag,
at man just diurföre alllid ansett för en stor
patiovalolycka, när vågon korrstitutionel Re-
gent låtit belt ock hållet tillräkna sig. alla
Styrelsens åtgärder.? — — Sverige är ett bland
de Ivekliga länder, der dennalovala tillsif-
venhet. genom en ursammal och blott sällan
ee 2 2 i 2 ka Us v 4 sta h S ;