Jil ICKTC JIRBAL CACULlAt UuUUISStlal, Utdll JITULT
, det närmaste derintill som likväl vanligen
kallas Zifsstraff, så bör man ock besinna den
tidrymd af balftannvat sekel som förflutit
emellan de båda händelserna, och att den
förra handlingen, förvarad åt efterverlden
såsom ett af de grymmaste blodsdrag i de
politiska rättegångarnas historia, grundade
sig på en anklagelse för uproriska stämp-
lingar, under en nyckfull och hämdlysten Re-
gering, i ett land, uppfylldt af inre orolighe-
ter och stormar; då det sednvare försöket der-
emot skett under en regering, som hittils ic-
ke utan skäl varit berömd för mildhet, i ett
land som icke varit utsatt för några skaknin-
gar, på en tid då politiska undersökningar
icke mera som fordom räknas till källerier,
och under en tryckfiihetslag som tillåter
medborgaren att yttra sig öfver allt hvad som
kan blilva föremål för mensklig kunskap, När
man härtill lägger, att i den åtalade artikeln
icke finnes någon direkt beskyllning eler smä-
delse; icke ett ord till klander af någons ger-
ningar, och knapt någon egentlig uppgift, än
mindre någon som kunnat visas vara lögnak-
tig; icke någon uppmaning till någon hand-
ling af hvad slag som belst; så skall det utan
tvifvel antecknas som ett märkvärdigt drag af
Äklagarcmaktens tänkesätt och tendens nnder
-
närvaravude Styrelse, alt den yrkat ett så härdt
straff emot en artikel, der någonting annat
icke funmls alt angripa, än några obestämda
utt: yck af en dyster, svårmodig och om man
så behagar, allt för bitter sinnesstämning.
ee
rens förvåning. Men denna ökas i hög grad,
när man af anmärkningsmemorialet finner, hu-
yu Åklagaren, för att vinna sitt åsyftade än-.
damål, icke ansett otjenligt att, såsom en med-
verkan till artikelns fallande, anlita Jurymån-
nens förmodade opinion om tidningen Med-
borgarens föregående syftning och anda;
som härmed äger intet summanhang; samt den
säkerhet, hvarmed han synes tilltro sig kunna
på förhand disponera om sakens utgång, då
han i silt slutpås ående yrkar det oftanämnde
avsvaret, när artikeln blifvit fälld; i stäl-
let för att framställa det för den händelsen,
om den hlir falld.
Den slutliga stämpeln erhåller Aktors hand-
lingssätt deraf, att det är en till artikeln all-
deles osky dig person, som är föremål för å-
talet, utan att denna omständiget i någon mån
förmått. att till en minskning i ansvarspåstå-
Allt detta måste väcka den lugna betrakta-
l
endet blidka den obegripliga skuggrädsla man
tillkännagifvit för en framtids möjliga följder
af en så beskaffad tidnings-ertikels innehåll;
och när man härtill lägger, att genom en sär-
deles tillfällighet, icke ett ord till den ankla-
gades försvar kommit att ingifvas till dom-
stolen, så frågas med skä!, om ett märk värdi-
gare tryckfrihetsmål någonsin I detta land va-
rit föremål för en Jurys behandling?
N— — —JJd—v.n—nm-—-—— nn