elixltrer, och den stackars jägaren beslot ändt-
igen att uppsöka den vidtberömde Doktor
John Abernethy, Man varnade honom och
sde att han skulle träffa en gammal en-
vieffräf, för hvilken han väl måste aftaga hat-
ten, Men den bandfaste jägaren menade att
det ekulle stå rätt besynnerligt till, om han
icke kunde besegra läkarens egensinnvighet,
Jan begaf sig således på väg och föredrog
Dokiorn sitt ärende, Denne sednare, söm
senest märkte hvad som felade, brummade
emot honom: Sir , ju förr Ni går hävifrån.
desto bättre, Ni går på narrvägaer; jag är
ingen Dektor.? Räfjägaren blef förvånad och
sades Då bar jag förmodligen gått orätt, och
jag ber om förlåtelse, om jag har stört E.;
men tillåt mig fråga , beter Ni icke Aberne-
tby?? — Jo, svarade Doktorn, Abernethy
beter jag väl, men jag är ingen Doktor.? —
Abernetby, men ingen Doktor ! ropade räf-
jägaren — dock, man har sagt mig att Ni
gerna tkämtar; ehuru ett skämt med en man,
som har rest tvåhundra mil för stt träffa Er,
icke syaes mig lämpligt, — Skämt eller ic-
ke sekämt, var Doktorns svars Ni kan fin-
pa att jag icke är någon Doktor, och ju förr
Ni lemnar min tröskel. desto bättrey — vid
dessa ord drog han på klockstiängen, för att
ropa på sina betjenter. Hör mig, Doktor
Abernethy, fortfor räfjägaren och framdrog
sin börs ur fickan; jeg är icke en sådan
narr som kastar ut sina peunioger genom
fenstret; men jag är sjuk, och vill gerna be-
tala, litet eller mycket, allt som Ni begär.
Att Ni är läkare, och dertill en gavska skick-
lig läkare, är bekant öfver hela koovungari-
ket, och i förtroende till er skicklighet har
jag test en väg af tvåbundra mil, för att frå-
ga Er om råd, Låt derföre bii sådana der
krumsprång mot ena resande! Jag har kom-
mit hit för att få råd, och råd skall jag ba,
Härpå sprang den förtviflade räfjögaren till
dörren, läste igen den och stoppade nyckeln
med mycket lugn i fickan. Ni vill ba råd,
oförskämda menuiska! skrek Doktorn; Vicke
af mig! Jag säger Er änvu en gårg att jag
icke är någon Doktor ! Räfjägaren förlorade
likvöl icke modet; han ställde sig i boxar-
positur, och ropade vredgad, i det han ryck-
ta an mot Doktorn: ?Nå, så sannt jag är en
syndig menniska! jag skall ta mig tusan gö-
ra Er till läkare, och om Ni icke utan vi-
dare omständigheter känner mig på puleen,
så skall jag känna Er på pulsen och betjena
Er med några medikamenter från min egen
praktik. Doktorn tog några steg tilbaka
och sade förskräckt: Hvad tager Ni Er för?
Vill Ni slå mig??? 1 Je, det vill jag , sade
räfjägaren , och behöll önnu sin hotande
ställning; jeg är kell som en gurka, och in-
tet ekall förvilla mig; fara fruktar jig icke?
jeg skulle springa öfver ett kyrktorn om jag
finge vildt i sigtez derföre säger jag Er än-
nu ea gång, känn på min puls, eller —
Daktorn lade då handen på den för hans nä-
sa knutna handen, och sade för sig sjelf, nä-
stan likt en aktör som på scenen talar afsi-
de:: Och en fördömdt bög puls har den be-
12 i 1 ss AT DH oe