elixltrer, och den stackars jägaren beslot ändtigen att uppsöka den vidtberömde Doktor John Abernethy, Man varnade honom och sde att han skulle träffa en gammal envieffräf, för hvilken han väl måste aftaga hatten, Men den bandfaste jägaren menade att det ekulle stå rätt besynnerligt till, om han icke kunde besegra läkarens egensinnvighet, Jan begaf sig således på väg och föredrog Dokiorn sitt ärende, Denne sednare, söm senest märkte hvad som felade, brummade emot honom: Sir , ju förr Ni går hävifrån. desto bättre, Ni går på narrvägaer; jag är ingen Dektor.? Räfjägaren blef förvånad och sades Då bar jag förmodligen gått orätt, och jag ber om förlåtelse, om jag har stört E.; men tillåt mig fråga , beter Ni icke Abernetby?? — Jo, svarade Doktorn, Abernethy beter jag väl, men jag är ingen Doktor.? — Abernetby, men ingen Doktor ! ropade räfjägaren — dock, man har sagt mig att Ni gerna tkämtar; ehuru ett skämt med en man, som har rest tvåhundra mil för stt träffa Er, icke syaes mig lämpligt, — Skämt eller icke sekämt, var Doktorns svars Ni kan finpa att jag icke är någon Doktor, och ju förr Ni lemnar min tröskel. desto bättrey — vid dessa ord drog han på klockstiängen, för att ropa på sina betjenter. Hör mig, Doktor Abernethy, fortfor räfjägaren och framdrog sin börs ur fickan; jeg är icke en sådan narr som kastar ut sina peunioger genom fenstret; men jag är sjuk, och vill gerna betala, litet eller mycket, allt som Ni begär. Att Ni är läkare, och dertill en gavska skicklig läkare, är bekant öfver hela koovungariket, och i förtroende till er skicklighet har jag test en väg af tvåbundra mil, för att fråga Er om råd, Låt derföre bii sådana der krumsprång mot ena resande! Jag har kommit hit för att få råd, och råd skall jag ba, Härpå sprang den förtviflade räfjögaren till dörren, läste igen den och stoppade nyckeln med mycket lugn i fickan. Ni vill ba råd, oförskämda menuiska! skrek Doktorn; Vicke af mig! Jag säger Er änvu en gårg att jag icke är någon Doktor ! Räfjägaren förlorade likvöl icke modet; han ställde sig i boxarpositur, och ropade vredgad, i det han ryckta an mot Doktorn: ?Nå, så sannt jag är en syndig menniska! jag skall ta mig tusan göra Er till läkare, och om Ni icke utan vidare omständigheter känner mig på puleen, så skall jag känna Er på pulsen och betjena Er med några medikamenter från min egen praktik. Doktorn tog några steg tilbaka och sade förskräckt: Hvad tager Ni Er för? Vill Ni slå mig??? 1 Je, det vill jag , sade räfjägaren , och behöll önnu sin hotande ställning; jeg är kell som en gurka, och intet ekall förvilla mig; fara fruktar jig icke? jeg skulle springa öfver ett kyrktorn om jag finge vildt i sigtez derföre säger jag Er ännu ea gång, känn på min puls, eller — Daktorn lade då handen på den för hans näsa knutna handen, och sade för sig sjelf, nästan likt en aktör som på scenen talar afside:: Och en fördömdt bög puls har den be12 i 1 ss AT DH oe