var svaret. Ofvannämnde föreskrift upprepa-
des, och då Ladyn efter promenaden befann
sig fullkomligt väl, sade han: Så går det
Tag Ni tillbaka er dotter och låt henne icke
mera bära ett sådant bröstharnesk. En an-
nan läkare skulle i ett sådant fall ha, pati-
enten till behag, gifvit Apotekaren förtjenst.
Men så gjorde icke Abernethy; han gick or-
saken rakt på lifvet och aflägsnade den, utan
att bekymra sig om den sjukes förtrytelse,
En annan flicka fördes en sommarmorgon
till honom, och man klagade att hon sväljt
en spindel, Abernethy fångade hastigt en flu-
ga och befallde den sjuka taga den i mua-
nen, sägande, att om-bön några minuter der-
efter spottade ut flugan, så skulle spindeln
snart komma efler,
Men om i en sjukdom verklig fara var å
färde, så felade Abernethy icke i nödig upp-
märksamhet. Endast öfverflödiga frågor och
långa beskrifaingar på inbillade symtomer
voro honom vidriga. Emot de fattiga i ha-
spitalerna var han god och uppmärksam, och
alla som kände honom gåfvo enstämmigt hans
menniskoälskande och goda hjerta det vackra-
ste vittnesbörd, så rått och sträft hans yttre
än tycktes vara. En berömd Kirvurg sade ho-
nom en gång, att han uträknat, det Doktorns
besynnerliga uppförande emot patienterne år-
ligen inbragte honom tvåtusen pund. Utan
att säga ett ord vände Abernethy honom för-
aktligt ryggen. Emedlertid hade den excen-
triske mannen, oaktadt alla sina besynnerlig-
heter, en vidsträckt praktik, och vidt och
bredt ifrån frågade man honom om råd. Som
ett bevis på hans goda hjerta berättar man
följande händelse. En Enka från en aflägsen
provinsstad hade kommit till London med sin
dotter, som led af en långvarig kronisk sjuk-
dom, för att söka hjelp hos Doktorn. Kuren
räckte flere veckor, och hvart och ett besök
af läkaren - betaldes ordentligt med en
Guinge. Den goda frun tycktes, osk-
tadt sina inskränkta medel, icke sky någon
kostnad för att se sin dotter fullkomligt frisk,
Då denne aldeles tillfrisknat och skulle anträ-
:da återresan, lemnade Doktorn henne en do-
sa, hvari, som han sade, han velat ge någat
till efterkur. Men huru förvånades hon icke,
då hon vid hemkomsten öppnade dosan och
deri fann alla de guldstycken Doktorn hade
fått. På detta grannlaga sätt undvek han
att sätta modren i förlägenhet, 1 det han til-
lika undandrog sig alla tacksägelser, hvilka
väl icke voro i hans smak,
Abernethy var icke afde der sockervattens-
läkarne, som med vigtig mine känna den sju-
ke på pulsen och på samma gång skratta i-
vom sig sjelfva; han var en man med djupa
kunskaper , som gaf allt sitt rätta namn och
aldrig på känslans eller höflighetens bekostnad
gjorde sig skyldig till en osanning. Verlden
kallade honom derföre rå och oslipad, Vara
eller icke vara? .. så ofta denna fråga gjor-
des honom, var hans svar öppet, och den scn
1 Då ee a ee