anledning till de löjligaste uppträden, men
var snarare följden af hans motvilja för
vidlyftigt prat och öfverflödiga bisaker, och
unde förr härledas från hans skarpa blick,
ans ljusa omdöme och känsla afoberoende,
in från ett Gcvänligt och känslolöst hjerta.
Jan försmådde alldeles att förvärfva rykte
och förtroende genom sådana små konst-
;repp, hvartill ofta de skickligaste läkare
vedlåta sig. Då en patient besökte ho-
om, läste man genast i hans ansigte: Här
r jag och vill gifva Er mitt råd, om Ni be-
öfver det; men Ni måste taga det som Ni
inner det; är Ni icke nöjd dermed, så får
let så blifva; gör hvad Ni vill; håll mun-
en på Er och lemna mig i ro.
I en sådan sinnesstämning fann honom en
lag en Lady, som väl kände hans oöfvervin-
werliga fördom mot Evas döttrars arfsynd, och
lerföre besvarade hans lakoniska frågor så
orrt som: möjligt. Samtalet mellan läkare och
vatient under trenne besök lydde sålunda.
rörsta besöket: Damen kommer in och visar
Joktorn sitt finger. Abernethy: Skuret?? —
Damen: bitet.? — 4: hund?? — D.: pape-
;0ja. — A4.: gå hem och lägg på ett om-
lag.? — Andra besöket: Fingret förevisas.
4.2: Pbättre? — D.: sämre — AA: gå hem
ch fortfar med omslagen, — Tredje besö-
et: Fingret visas ännu en gång. 4.: bättre?
— Di Pbra -— 4: Ni är dock det bästa
runtimmer jag nånsin sett, Gud vare med
ör!
Ett annat fruntimmer hade bränt sig i ar-
nen och kom på vanlig tid tre dagar å rad.
ill Doktorn, hvarvid ett dylikt lakoniskt sam-
al föreföll, Första dagen: patienten visar sin.
rm och säger: Pbränd, — 4: jag ser det
— han ordinerar några omslag och hon af-
ägsnar sig. — AZhdra dagen? patienten kom-
ner in och visar sin arm: bättre? — AA:
jag ser det, — Tredje dagen: armen fram-
visas. Rätt bra, — 4: ?Det kan hvar narr
äga mig. Hvarföre kommer Ni då ännu en
sång? Adjöl?
En patient rådfrågade Abernethy om en
,låga i ena armen och sade: det gör alltid
ondt när jag håller upp den. — 4.: Hvad
usan behöfver Ni då hålla den ij höjden?
Men den råe Doktorn blef i synnerhet
örargad, när han träffade på sådana sjukdo-
nar, som härledde sig från öfverlastning och
ymåttlighet, En landtjunker, som var! behäf-
ad med en sådan sjukdom, kom en dag till ho-
om ech frågade honom om råd. Ni glup-
ka djur skrek den förbittrade Doktorn i
tället för att svara på hans fråga; först
oroppar Ni magen full, och sedan vill Ni att
ag skall töma den?
En ung Lady fördes en morgon af sin mor
ill Abernethy; hon hade stor svårighet att an-
las straxt sedan hon stigit upp från sitt ar-
vete, och i synnerhet efter måltiden , saderden
;ymma. modren. Då Doktorn såg att hon var
nycket trångt snörd, fattade han, utan att
äga ett ord, en sax och uppskar snörlifvet
lt, nedifrån ända upp, derpå tillsade ban
ienne att på tio minuter gå ut att pro-