utgifvaren visar den grannlagenheten emot den
andre, alt utsälta hvarifrån artikeln är hem-
tad. Man undviker derigenom det obehaget
att blifva slagen på fingrarna. Blotta notiser,
som icke äro beledsagade af reflexioner, göra
härifrån naturligtvis ett undantag. En gång
utsläppte bland allmänheten äro de allas ge-
mensamma egendom.
Emedlertid visar sig stundom häri, som i
mycket annat, sanningen af den kända läran i
Cathechesen: att synden straffar sig sjelf.
Då tvisten om det beryktade talet i Göthe-
borgs Handels och Sjöfafts-tidning för någon
tid sedan upstod emellan Hufvudstadens tid-
ningar, citeråde Jurnalen, såsom bevisning
emot samma tals innehåll och bevis på Redak-
tionens inconseqvens, en föregående artikel i
Handels och Sjöfarts-tidningen, hvari Göthe-
borgs: handel och rörelse skildras i ett titl-
stånd af tilltagande; med bifogade compara-
tiva upgifter sedan början af 1700-talet. Nu
var förhållandet, alt denna artikel icke var
författad af Hand. o. Sjöfarts-tidningens redak-
tion, utan helt simpelt aftryckt uv Commer-
ce-Collegii tidning: Journal för Handel, Slöjd
och Konst; men källan . var icke argilven,
hvarföre den gamle hederlige Jurnalesi, som
aptiogen numera icke lär så noga följa med
tidningslitteraturen, utan tog saken för: con-
tant, -eller öckså låtsade om ingenting, slog upp
en lysande bevisning om huru den Götbeborgska
Redaktionen hade omsadlat, hvarigenom na-
tuvligtvis allöverkan af talets? innehåll bor-
de förfalla. Hvem kan ock säga anpnat än alt
detta var rätt? Jurnalen gjorde den gången sin
sak rättbra, och den andra måste hålla till goda.