utgifvaren visar den grannlagenheten emot den andre, alt utsälta hvarifrån artikeln är hemtad. Man undviker derigenom det obehaget att blifva slagen på fingrarna. Blotta notiser, som icke äro beledsagade af reflexioner, göra härifrån naturligtvis ett undantag. En gång utsläppte bland allmänheten äro de allas gemensamma egendom. Emedlertid visar sig stundom häri, som i mycket annat, sanningen af den kända läran i Cathechesen: att synden straffar sig sjelf. Då tvisten om det beryktade talet i Götheborgs Handels och Sjöfafts-tidning för någon tid sedan upstod emellan Hufvudstadens tidningar, citeråde Jurnalen, såsom bevisning emot samma tals innehåll och bevis på Redaktionens inconseqvens, en föregående artikel i Handels och Sjöfarts-tidningen, hvari Götheborgs: handel och rörelse skildras i ett titlstånd af tilltagande; med bifogade comparativa upgifter sedan början af 1700-talet. Nu var förhållandet, alt denna artikel icke var författad af Hand. o. Sjöfarts-tidningens redaktion, utan helt simpelt aftryckt uv Commerce-Collegii tidning: Journal för Handel, Slöjd och Konst; men källan . var icke argilven, hvarföre den gamle hederlige Jurnalesi, som aptiogen numera icke lär så noga följa med tidningslitteraturen, utan tog saken för: contant, -eller öckså låtsade om ingenting, slog upp en lysande bevisning om huru den Götbeborgska Redaktionen hade omsadlat, hvarigenom natuvligtvis allöverkan af talets? innehåll borde förfalla. Hvem kan ock säga anpnat än alt detta var rätt? Jurnalen gjorde den gången sin sak rättbra, och den andra måste hålla till goda.