RA Eee VIE AIP SL UTCd II VUT KUN YUAIAGA VOEltar digt eller otillbörligt att offentliggöra det. Det torde tvärtom vara hälsosamt för de angränsande folken att få ett åskådligt begrepp om en styrelse, hvars krvinggrijande försto vingsplaner alltsedan ett århundrade så mägtigt utvecklat sig på grannfolkens bekostnad, och hvilken kauste en gång skall söka sin gräns vid Veserhafvets stränder, med samma åtrå, som den förut sväfvade åt Östersjöns vikar. Hvad H. M. Ryska Kejsmen låtit företaga med Polen, har skett i Europas åsyn; men ehuru nästan alla andra länders allmänna blad vågat tala derom, anser dock Svenska Minerva såsom en vanvördnad mot den Ryska Öfvermakten, att man i Sverige vågar öfversätta dessa berättelser, hvilka förut stått till och med i den mest kringspridda tidning i Tyskland, som i vissa delar står under Furst Metternichs ivflytele, Och hvad, för motiv anför hon? Jo; Ryssland är vår närmaste granne — säger Minerva — det är den kolossalaste makten i Europa och styres af en Envåldsvegent, som, derest Han ett ögonblick ledsnade — — — vore af ingenting förhindrad (!) att sjelr skaffa sig upprättelse.? — Minerva synes djupt i sitt innersta beklaga att Ryssland icke ännu fått samma herrskande inflytelse i det gamla Sverige, som det vunnit i åtskilliga andra stater, uti hvilkas lagar och institutioner det till och med säges hafva anbefallt väsendtliga förändringar, Den författare synes emedlertid hafva valt en origti; väg, som söker medverka till detta mål genom förfärelse. Man kan ej utan åtlöje läsa Minervas vink att Ryssland skulle förklara krig — lör några tidnings-artiklar. Är ionehållet af en dylik upsats så brottsligt, att det kunde väcka osämja med en främmande makt, så lägga våra sagar, med en ovanligt vidsträckt sradation i tillämpningen, ett allvarsamt straff på författaren; och detta måste i hvarje uplyst regerings ögon, vara uprättelse nog; — — skulle deremot blotta berättelserna om facta, som hela verlden förut känner, utgöra Krigsorsaker, så firge den Kolossala Makten, för att handla conseqvent, förklara krig ej blott mot Skandinaviska halfön, utan mot nästan alla länder i Ewopa, hvilket stora verk den svårligen lär företagas; eburu det är ganska nalurhgt, att den icke gerna ser sina åtgärder mot Polaekarna framdragas inför verlden och förvarade åt historien, samt måste vara tillfredsställd att någon skriftställare för dess skull intresserar sig att söka afskräma ndra ifrån allt berättande deraf. Ingen nekar att man med griannlag:nhet ör omtala hvilken utländsk monarks personighet som hälst, vare sig sjelfva Kejsaren i Marocco; — men att just en panisk fruktan och förskräckelse skall, såsom Minerva yrkar, vara bevekelsegrunden dertill, lär ingen medfva, Alla känna, att Ryssland är Europas Kolossalaste mukt, och det är Gunås möjligt tt det med tiden torde blifva ännu större; — men att dess Respective Regering vore, såom Minerva förmenar, af ingenting (I: