RA Eee VIE AIP SL UTCd II VUT KUN YUAIAGA VOEltar
digt eller otillbörligt att offentliggöra det.
Det torde tvärtom vara hälsosamt för de an-
gränsande folken att få ett åskådligt begrepp
om en styrelse, hvars krvinggrijande försto
vingsplaner alltsedan ett århundrade så mäg-
tigt utvecklat sig på grannfolkens bekostnad,
och hvilken kauste en gång skall söka sin
gräns vid Veserhafvets stränder, med samma
åtrå, som den förut sväfvade åt Östersjöns
vikar. Hvad H. M. Ryska Kejsmen låtit fö-
retaga med Polen, har skett i Europas åsyn;
men ehuru nästan alla andra länders allmänna
blad vågat tala derom, anser dock Svenska
Minerva såsom en vanvördnad mot den
Ryska Öfvermakten, att man i Sverige vågar
öfversätta dessa berättelser, hvilka förut stått
till och med i den mest kringspridda tidning
i Tyskland, som i vissa delar står under Furst
Metternichs ivflytele,
Och hvad, för motiv anför hon?
Jo; Ryssland är vår närmaste granne —
säger Minerva — det är den kolossalaste mak-
ten i Europa och styres af en Envåldsvegent,
som, derest Han ett ögonblick ledsnade — —
— vore af ingenting förhindrad (!) att sjelr
skaffa sig upprättelse.? — Minerva synes djupt
i sitt innersta beklaga att Ryssland icke ännu
fått samma herrskande inflytelse i det gamla
Sverige, som det vunnit i åtskilliga andra sta-
ter, uti hvilkas lagar och institutioner det
till och med säges hafva anbefallt väsendt-
liga förändringar, Den författare synes e-
medlertid hafva valt en origti; väg, som
söker medverka till detta mål genom för-
färelse. Man kan ej utan åtlöje läsa Miner-
vas vink att Ryssland skulle förklara krig —
lör några tidnings-artiklar. Är ionehållet af
en dylik upsats så brottsligt, att det kunde
väcka osämja med en främmande makt, så
lägga våra sagar, med en ovanligt vidsträckt
sradation i tillämpningen, ett allvarsamt straff
på författaren; och detta måste i hvarje up-
lyst regerings ögon, vara uprättelse nog; —
— skulle deremot blotta berättelserna om fac-
ta, som hela verlden förut känner, utgöra
Krigsorsaker, så firge den Kolossala Makten,
för att handla conseqvent, förklara krig ej
blott mot Skandinaviska halfön, utan mot
nästan alla länder i Ewopa, hvilket stora verk
den svårligen lär företagas; eburu det är gan-
ska nalurhgt, att den icke gerna ser sina åt-
gärder mot Polaekarna framdragas inför verl-
den och förvarade åt historien, samt måste
vara tillfredsställd att någon skriftställare för
dess skull intresserar sig att söka afskräma
ndra ifrån allt berättande deraf.
Ingen nekar att man med griannlag:nhet
ör omtala hvilken utländsk monarks person-
ighet som hälst, vare sig sjelfva Kejsaren i
Marocco; — men att just en panisk fruktan
och förskräckelse skall, såsom Minerva yrkar,
vara bevekelsegrunden dertill, lär ingen med-
fva, Alla känna, att Ryssland är Europas
Kolossalaste mukt, och det är Gunås möjligt
tt det med tiden torde blifva ännu större;
— men att dess Respective Regering vore, så-
om Minerva förmenar, af ingenting (I: