Mången, som föga vårdar sig om det rätta,
fruktar dock på det högsta den allmänna rätts-
kanvslan. De för invebär all tendens till för-
tryck, despotism och egennytta, tillika ett
djupt hat mot den fria yttranderätten.
De som af böje!se eller ivtresse arbeta mol
folkens naturenoliga rätt, klaga alltid öfver
pressens tygellöshet; och om de icke hafva
nog skamlöst mod att öppet fördömma tanke-
fiibetens grundsats, så klaga de destomera
öfver sättet hvarpå den uppenbarar sig genom
offentligheten.
Bland de opinionsorganer, som bär i Sveri-
ge vanligen. visat sig särdeles obelåtne med
den periodiska pressen, är en af Hufvudsta-
dens Tidningar, föga läst, utom vissa kotteri-
er, men allmänt känd för sin vidunderligå
passion för allting Ryskt, — Det har lyckats
den periodiska pressen att uppsluka all annan
lilteratur, — yttrade vyligen samma blad —
och i afseende på den yttre politiken, — fortfar
det, — hafva tidningarna afskuddat sig allt
beroende af anständighet Det förra af dessa
omdömen är grunmdadt på ett uppenbart
misstag , enligt hvad uti nästföregående ar-
tikel i detta blad ådagalägges, och visar en-
dast oblygheten hos en Författare, att utan all
undersokoing framträda med grundlösa påstå-
enden, för att understödja den tvetydiga sak ,
åt bvilken han funnit fördel vid att egna sin
verksamhet.
Den andra frågan vilja vi här beskåda på
något närmare håll. Vi medgifva att både.