Mången, som föga vårdar sig om det rätta, fruktar dock på det högsta den allmänna rättskanvslan. De för invebär all tendens till förtryck, despotism och egennytta, tillika ett djupt hat mot den fria yttranderätten. De som af böje!se eller ivtresse arbeta mol folkens naturenoliga rätt, klaga alltid öfver pressens tygellöshet; och om de icke hafva nog skamlöst mod att öppet fördömma tankefiibetens grundsats, så klaga de destomera öfver sättet hvarpå den uppenbarar sig genom offentligheten. Bland de opinionsorganer, som bär i Sverige vanligen. visat sig särdeles obelåtne med den periodiska pressen, är en af Hufvudstadens Tidningar, föga läst, utom vissa kotterier, men allmänt känd för sin vidunderligå passion för allting Ryskt, — Det har lyckats den periodiska pressen att uppsluka all annan lilteratur, — yttrade vyligen samma blad — och i afseende på den yttre politiken, — fortfar det, — hafva tidningarna afskuddat sig allt beroende af anständighet Det förra af dessa omdömen är grunmdadt på ett uppenbart misstag , enligt hvad uti nästföregående artikel i detta blad ådagalägges, och visar endast oblygheten hos en Författare, att utan all undersokoing framträda med grundlösa påståenden, för att understödja den tvetydiga sak , åt bvilken han funnit fördel vid att egna sin verksamhet. Den andra frågan vilja vi här beskåda på något närmare håll. Vi medgifva att både.