afhandlingar i vetenskapernas högre regioner
samt den lärda och vittra kritiken. I förra hän-
seendet bör man dock erkänna billigheten deraf,
att ingen gernä läser hvad han icke kan förstå,
och på hvem återfaller väl i allt fall före-
bråelsen för denna brist, om icke sjelfva un-
dervisningssättet och examensväsendet vid vå-
ra Läroverk, hvarigenom den Studerande bi-
bringas så litea håg att, efter akademiens öf-
vergilvande, fortsätta och fullkomna sina ele-
mentara kunskaper, till erhållande af en grund-
lig och sann vetenskaplig bildning? Hvad det
sednare åter beträffar, så torde man våga ylt-
ra, det den ringa smaken för de kritiska tid-
skrifterna helt och hållet uppkommit af det
sätt, på hvilket critici i litteraturtidningen
och Svea behandlat sina ämnen, äfvensom af
sjelfva skriftervas innehåll och tendens, då de
estetiska varit af föga märkbarhet, och flere
ibland de politiska kunna räkvas snarare till
p oklamationer emot tidens anda, än till
lugnt vetenskapliga och filosofiska, undersök-
ningar om samhället. Ägde vi en tidskrift med
sådan klarhet i sölen och förtjenst i öfrigt
som FVestminster ellev Forcign qvarterly re-
aviesw , så skulle den säkert icke sakna afnä-
mare, äfven utan insamling af serskildt un-:
derstöd.
Hvad slutligen klagomålen mot Rikets
Ständer och Regeringen betraffar, så tyckas
de uoder de sednaste 10 åren lemnade anslag
och understöd å Urr Geijer, Fryxell. Nilsson,
Strinsholm och Ling, allt för vetenskapliga
arbetens utgifvarde eller samiande af materi-
alier dertill, icke vittra om så stor likgiltig-
het, som Heimdall befarar.
Må derföre Heindall, Minerva och andra,
i sma stridståg emot den periodiska presen,
åtminstone icke ligga denna till last sina egna
misstag. Äfven vi önskade visserligen en än-.
nu allmännare hyiloving åt litteraturen, eme-
dan man i detta fall aldrig kan önska nog:
men då erfarenheten, på sätt vi här ofvan å-
dagalagt, redan visat så tillfredsställande re-
sultater, relativt till vår rioga folk mängd och
fattixdom, så bör man icke eller misströsta
om fiamtiden.
Mången, som föga vårdar sig om det rätta,
