Förgäfves styrkans åska rullar
Med bördighet kring våra berg,
Så länge Skandiens flit förtullar
Till andras vinning kraft och merg.
Nej, frigjord hvifte hafvevs flagga!
Lik svan, som våra sjöar vagga,
Här söderns ättling söke värn,
Och nordisk frihet, nordiskt jern.
En viking-stam med christna dygder
Är Svenska folket. Ingen slaf,
Ej engång Noidans i dess bygder,
Det längtar till sitt fria haf.
Stig ned med tämda vattenfallen.
Dröj på din klippa som korallen,
Att vågen, af sin rikdom full,
Må föra till dig söderns gull.
Men kommer viking ifrån vester,
Men landar viking östanfrån;
Då — mottag de obudne gäster,
Som fordom, — värdigt nvorders son!
Då svärd och kulor icke spara!
Lär -hur ett folk kan sig försvara,
Som har sin frihet fått i arf
Från tidehvarf till tidelrvarf,
RECITATIV,
Men, Svea! när i dag, i ekbekrönta nejder,
Du ser din idoghet, din frihet mera trygg;
Ej bäfvande för öpna fejder,
Försvarad af Carlsborg och fjällar i din
rysg,
En enda ovän står dig åter,
En son af köld och missväxt-år,
Gå, möt hans bleka hamn med skördar i ditt
spår,
Som du från inledd våg kring bygden falla
låter,
Att nöden aldrig mer en nordisk koja når.
Då skall välsignelsen ocb friden
Bekransa stränderna af Göthers jätte-flod;
Och våra ättlingar besjunga konstens mod,
När denna dag är längst förliden.
Då skall från Warnhems graf den fromma
InGe se
Sin fordna öde slätt beprydd med skörd och
hydda,
Och från sitt Riddar-slott) skall Wasa bi-
fall ge
Till andra strandens Borg: — två minnen,
frejdade,
Af tid som inne är, af tider redan flydda.
Och Han, som hvilar lugn i sina mödors
graf,
I skötet af det Verk, hvars framgång han
besvurit ,
Med vård af den granit, hans egna händer
skurit,
Skall af en framtid få den lön hans tid ej
. gaf.
En tid, åt hvilkens gunst han inga offer
burit,
Nlatt härda för att mMAl un att närma tven-