.
AnDsen man. sådant folk icke i ri gaste mån o-
roa mig. Med Guds bistånd skola vi slå det-
ta folket hvar vi anträffa dem. Den 18 Juli
er höll Vice- Konungen underrättelse att Hama
och det dervid uppförde förskansade Häger
blifvit af Egyptierna eröftadt. — Enligt ett
ölver Triest utspridt rykte skulle en sjödrabb-
vipg vid Alexandrette hafva egt rum, och
Takiska flottan dervid blifvit snart sagdt till-
inteigjord, Detta fordrar dock bekräftelse.
Sådan är den skildring af krigshändelserna,
som å den ena sidan i offieiela documenter
framställes; att de, i trots af den naturliga
partikheten, I kväl till det mesta torde vara
jalt öfverensstämmande med sanningen kan
jubemtas af en jemförelse med de upgifter
i samma ämne. som å andra sidan Wikaledes
meddelas i officila documenter. Seraskier
Pascka (Högste Befälhafvaren öfver Ottoma-
niska rikets härar, när Storvisirn sjelf icke är
i falt) har nemligen öfver de Syriska krigs-
hävdelbserna till Stor-Herrn aflåtit en rapport
af följande hufvudsakliga innehåll: — Armdenr
i Anatolien hade haft stora och svåra hinder
att besegra. De reguliera tropparne hade i
tapperhet och disciplin rättfärdigat allt man
af dem billigtvis kunde fordra. Lyckan hade
varit den böga Portens vapen emot, men bå-
de armeens nuvarande tillstånd och Egyptiske
rebellernes framgång skulle utan tvifvel innan
kort få ett helt annat utseende. I krig vore
Jyckan ombytlig, och sjelfva propheten hadr
på sin tid rönt motgångar. Efter allt hvad
mån kunde hoppas skulle de första motgångarne
så mycket raskare påskynda den Stor Herrli-
ga armäeens framsteg. De fel som blifvit be-
gångna anser Scraskier Pascha vara följan-
de: 1:0 Sedan avantgardet upnått Hamah, lät
man dem i forcerade marscher, under en
gruflig hetta, framiycka till Homs, der Ibra-
him med hela sin talrika, väl uthvilade styr-
ka, fattat posto, Det var sålunda en naturlig
sak att man pödgades vika för öfvermakten,
så mycket bellre som Stor-Herrns troppar ic-
ke, såsom man väntat, blifvit understödde af
Guversörens i Aleppo, Mehemed Paschas lätta
troppar. Det andra icke mindre vigtiga fel-
steget bestod deri, att armen framryckte till
Aleppo, hvarifrån den utan att rasta, och
utan tilläcklig anledning för ett så hastigt
upbrott, likväl plötsligen åter, under nattens
mörker, drog sig tullbaka till Karamut-Chau.
Denna oförnuftiga marsch af ungefär 80 luimmars
väg var heltoch hållet onödig och utan ändamål,
men skulle natuiligtvis i hög grad utmatta
både folk och kreatur. Det 3:dje felet, påstår
vidare Seraskiern, var de reguliera troppar-
nas spridande i flere smärre Corpser, hvaraf
en sattes att försvara Balen, en annan skic-
kades till Alexandrette, en stad der fienden
hvarje ögonblick kunde landsätta öfverlägsna
still naltar DNacca rArncsev harda I det ctäln