SATIR Sn fladad UPPstdit OH CUL SLOTEL DEHOL al CH
öfverläggning, som nu aldeles utetlef, just derföre alt
man undvek alt ifrågasätta rättigheten att rådpläga,
då man var kallad till att afgöra.
Den för Rusthållarsammanträdena utfärdade ord-
ning, innebär: alt omröstningspropositionen skall
uppläsas, sedan förslaget är uppläst, och att, sedan
denna proposition är uppläst, med slutna tryckta sed-
lar omröstning skall verkställas.
Man har af allmänna tidningarne inhämtat, huru,
nli något Län, ordställningen blifvit så förklarad,
att all öfverläggning inför Konungens Befallnings-
hafvande öfver frågan genom den stadgade orduingen
I varit förbuden ; men man kan aldrig föreställa sig,
lie hR.S:s mening kuunat vara sådan, då Bg:Form:s
86 6 förklarar: att med Tryckfrihet förstås hvarje
i Svensk mans rättighet, alt. ulan några af den
offentliga makten i förväg lagde hinder, utgifva
skrifter; och då hvarje Svensk mans rättighet att,
såsom kallad till algilvaude af stu tanke, röran-
jpde en economiak angeläccuhet, tå munteligen andraga
skälen till sitt bifall, eller sitt afslag, i följd häraf
synes vara obestridlig; så synes det äfven oförklar-
ligt, on RSt:rskulle ådagalägt så liteu kännedom om in-
dividernes ställning häri landet, att de skulle velatbeta-
gaden mindre bildade Busthallaren, som utgör den talri-
haste delen, utvägea alt vid ett samnanträde, hvartill
han vore kallad alt för en längre tid fatta ett
beslut som i belydlig uronu skulle inverka å des
economiska ställning, få atböra frågans behandling
emellan de mera upplyste, för att efter naågoa öt-
verlägeniug kunna fatta sitt beslot.
Rh, St. böra utan tvifvel känvua, att menigheterne i
Sverige icke äga några i lag stadgade utvägar, alt
nu, såsom under fordoömtima , samlas för alt vådslå
öfver sina angelägenheter, och alt det då vore alltför
oförenligt med begreppen om lagbuvden frihet, i fall
man skulle vilja förucka en, till följe af nådig kul-
lelse inställd meniobet, all öfverlägga om det atfor-
dirade beslutet innan det fallades,
Man auser sig nu genom denna redogörelse hafva
fullkomligt rättvisat de Rusiavdes enhälliga afslag,
älven inom deana provins, äå det af båda statsmaug-
terne framstållda förslaget; men den tänkvärda till-
dragelsen, att cell af staälsmarterne till folket fram-
stäldt förslag huvunat så cuhälligt afslås , står alltid
qvar och Iemnar anleduing vill en mängd betrak-
telser.
Utan förloppning, atl så grundligt som man ön-
skade kanna fromligga slutsatserne, anser man sig
Hihväl icke böra tillbakahålia de taukar, som härvid
så naturligt oppkowma. Eit ifrån Statsmagterne till
Folkets directa pröfuing framstäldt förslag , som en-
hälligt förkastas, måtte beyisa, att Statsmagterne vid
förslagets uppgörande icke undersökt frågan, för att
derigenom uppfatta dea beslutande menighetens ställ-
uing, och slutsatsen kan icke blifva någon annan, än
att statsmaglerne vid detta tillfälle ickg förstält att
bedömma folkets verkliga behbof, i de delar förslaget
vnmlfatlar,
Det har här varit BR. St som tagit första steget;
det har här varit RB. St som genom sin underdåäniga
semstöllan ioledt Styrelsen, att i förening med BR.
St. vid detta tillfälle äfventyra det begrepp om bö-
gre Insigter I afsecnude åå det allmännas fordringar,
och det förtrocnude, som det alltid bliv styrelsernas
högsta intresse, alt orubbadt bibehålla ibland fol-
Ken. — .
Det kan omöjligt utgöra något statsmagter-
nes Intresse, alt, åtminstone ull frågor sådana
som denna, handla i strid med de styrdas be-
grepp om fördelar eller billigbets-grund-atser;
och missförhållandet måste sålunda uppkom-
ma, tvekow ej att säga det reut ut, genom o-
kunnighet, eller gerom en utaf bristfälliga
RR