tet al nasta månad uppbära skatt ar folket. I
afseende på alla industri- företag verkar dess-
utom dröjsmålet med Kamrarnes sammanträde
i högsta grad ofördelaktigt, då, som bekant
är, flere lagar af yttersta vigt för borgerliga
näringar vid nästa sammanträde skola komma
under öfverlaggning. Kamrarnes närvaro en-
sam kan göra slut på hela denna villervalla.
Påminnelser härom ha ock på vederbörlig
ort icke saknats. Vänner och fiender ha här-
vid visat lika ifver. Den nuvarande Ministö-
ren kan ej fortfara; det äro alla partier ense
om; det baråMoniteuren?sjelf erkänt, vid Ca-.
simir Pcriers död. Conselj Presidenten ryckte.
med sig hela Ministeren, och det plåsterverk
som företogs under Herr Giröd de V Ains au-
spicier måste taga en ända.
Ögonblickets nödvändighet heter: Kamrar-
ns sammankallande till landets lugnande och,
tll maktens egen säkerhet, en Ministere i
KÄamrarnes anda.
Hur skall denva Ministtresammansättas? In-
tet parti har majoritelen; partierna måste sam-
mansmältas för att åstadkomma den. Härvid
är dock all möjlighet försvunnen för en class
partier, nemligen: Den regerande ättens fiender;
derom äro alla ense. Men dessa regentältens
ficuder, dessa menniskor utan möjlighet, hvil-
ka äro de? Här börja svårigheterna, ty det
blir fråga om personer.
Lålom oss lik väl undersöka. Först och främst
ha vi dem som ej vilja veta af någon Kung:
repub!ikanerne; dernäst dem som ej vilja ve-
ta af den nuvarande Kungen: legitimisterne.
Dessa båda partier äro, såsom vi förut
närmat, utom all beräkning, och det med
rätla. Men många räkna äfven till deras an-
hängare denr som, trogna det representativa
systemet, ej vilja veta af en Konung som
sjelf står i spetsen för ministerev; derpå
vill man äfven utesluta dem som ej de-
la det nuvarande kabinettets åsigter; yt-
terligare dem, som hafva litet eller intet
förtroende till administrationspersonalen och
ändtligen alla dem, som gerna till egev from-
ma vilja ultiänga den sistnämude. När allt
går omkring befinner sig hela verlden utom
möjligheten — med undantag likväl af mi-
nistrarne sjelfva och deras cotteri,
Hvem är det likväl som gör denna elassifica-
tion? Just de sem det är fråga om att entle-
diga. Vi böra således icke undia om omöj-
lighetscathegoriernag äro så talvika, Vill
man taga hvar minister för sig i enrum, så
erkär na de alla att en förändring är ound-
gänglig. Men ingenting besynpnerligare kan
väl finnas än det sätt hvarpå man öfverlägger
om en Cabinetts-omstöpning! Atta personer sälta
sig kiing ett bord; två partier finnas iuaom
bordsållskapet: de qvarblifvande ministrarne
och de afgående. De förra öfverhopa de
sednare med höflighetsbetygelser, afbör in-
vändningarne, samlar rösterna och räknar
dem till och med, De afgående, som ej vilja
Af. 2 Adt om ao6ra JAåtar 4vAal a nats tiota I