na sig mycket besvärade af de obestämd eu
kostnader , som med bevärings , beklådnads,
remtygs och sadelmunderings-persedlars an-
skaffning och underhåll äro förenade.
Till undanrödjande af denna olägenhet fö:e-
slogs af 1823 års Ständer, att förslag till pas-
sevolance emellan Kronan och de Rustande
skulle till de rustande framställas, hvilket äf-
ven egde um, men utan någon framgång, då
passevolance-afgiften var så högt upptagen,
att de Rustande häpnade för den årliga utgu-
ten, ehuru de oberäkneliga och ojemt utgå-
ende kostnaderna, för en viss tid af år, full-
komligen kunde komma att uppgå till lika
högt, om ej till högre belopp, än den för en
lika tiderymd sammanräknade passevolance-a-
giften.
Det ligger uti mennisko-raturen att hoppas,
särdeles uppå bättre tider; det är så naturligt,
att ett folk, som inbillar sig hafva sine om-
bud inom lagstiftningen, i det längsta tror,
att dess ställning och villkor skola komma un-
der någon till förbättring ledande pröfning,
och den Svenske Rusthållaren har under hop
och tålamod, ifrån den ena Riksdagen till den
andra, väntat lagstiftningens behjertande af
dess allt mera försämrade belägenhet; utan att
kunna begripa orsakerna, hvarföre ett så
högljudt öfverklagadt ondt ännu icke kunnat
vinna någon rättelse. Den Svenske Rusthål-
laren har föreställt sig, såsom en för Rikets
Ständer helt naturlig tankeledning, att den
berustade jorden, med, i förhållande till det
hela, alltför få undantag, är isamma, om cji
sämre skick , i anseende till preductionsförmåsa,
än då rustningsskyldigheten som ett hemmane!ts
åliggande stadgades, och att skillnaden emellan
militaire hållningens fordringar nu, och för 1 vo
år tillbaka, för Rusthållaren blifvit en utom
alla förhållanden obilligt ökad skattetunga,
som kräfver en snar och verklig hjelp, så
framt en stor del jordb:ukares undergång skall
förebyggas. — Den Svenske Rusthållaren ha-
de i följd häraf hoppat:, att passevolance-för-
slaget blifvit uppgjordt i förhållande till den
årliga slitning persedlarne kunde åsättas, i
stöd af den uti äldre författningar bestämde
årliga brukningstid, men icke med afseende 4
den sednare tidens längre recryt- och befäls-
möten, långväga öfoingsläger och exercitic-
sqvadroner, som allt utgöra ökade kosnader
för de Rustande, utan att deras egendomar
lämna några nya utvägar till fordringarnes
fyllande. — De Rustande hade hoppats, att lag-
stiftningen sålunda funnit lika klokt som billigt
alt uppgöra passevolance- förslaget så lindrigt,
all de rustinde deruti kunde inse en afsigt att
att uti rustningskostnaderne åstadkomma nå-
gon verklig lindring; men de rustandes för-
hoppningar i denna del omintetgjordes helt
och hållet genom det efter 1823 års Riksdag
utgångnae passevolance-förslaget, men ännn i
högre grad genom det sätt hvarå mötespasse-
volance-firågan, till stort bekymmer för både
Rust- och Rothållarve, vid sista Riksdag af-
gjordes. —
R SS. hafva, vid sist öfverståndne Riksdao.