Om Rusthållares beklädnads skyldighet.
Sedan den märkvärdiga händelse ivträffat,
att rustningsskyldige vid Kavalleri- Regemen-
terne i Riket, äfvensom vid de till infanteri
afsutne Kavalleri- Regementerna, vid utlysta
sammanhkomster, hörda öfver Rikets Ständers af
Kongl. Maj:t godkända förslag till Beklädnads-
Direktioners inrättande, nästan ötverallt och
enhälligt afslagit att ingå derpå, så torde en
redogörelse öfver såväl förloppet vid en af
dessa sammankomster, neml, vid Lif-Rege-
mentets Husar- corps, som öfver de sannolika
anledningarna till de rustandes vägran, icke
sakna intresse, då det utan tvifvel altid blifver
ett anpmärkningsvärdt förbållande, att ett för-
slag, hvilket af de båda Statsmakterne ansetts
för de rustande så fördelaktigt, att det till
dem bordt framställas, vid öfverläggningen
derom, af de Rustande blifvit så enhäliigt för-
kastadt, att icke en enda röst utfallit till bi-
fall. —
Man kommer till en början härvid heltna-
turligt uti en tvekan, huruvida någon tidsan-
dans böjelse, att motsäga maktens åsigter, el-
ler mindre benägenhet, att med förtroende och
tillförsigt omfatia dess framställningar och för-
slager, äfven härvid varit inverkande på ut-
gången; men händelsen har vid detta tillfälle
inzsalunda varit sådan, Säsom ett alltför talan-
de bevis emot en dylik förutsättning får an-
föras, att sjelfva Hr Justitie-Canzleren Ber-
genskölds ombud voterade emot förslaget, och
alt Stats- Rådet H. E. Hr Grefve Mörners vid
omröstningen närvarande Inspektor nedlade sin
prineipals röster, troligen för att ej. äfven
genom sin voteringssedel, förkasta ett förslag,
som ifrån Konungens Rådkammare tillöfver-
läsgningsämne utgått ibland allmänheten, eller
af farhåga att, genom ett enda bilall till för-
slaget, ådagalägga en alltför liten urskiljning i
afseende å de förhållanden , som ifrån försla-
gets anlagande för de rustande skulle uppkoim-