på sin sida men icke vid sin sida i konseljen. En Frankfurtertidning yttrar öfver allt detta följande ur en privat skrifvelse från Paris: Så snart minister-underhandlingarne blifvit väl tilländaförda, kungöres troligen Kamrarnes sammankallande till en tid af 5 å 6 veckor derefter, Dupin blir Conselj.-Prestdent; dock kunde det hända att man ej genast ger honom titeln deraf, utan låter honom stå såsom Stor Sigillbevarare och Justitie-minister, till dess Karmrarne någon tid fått vara tillsamman. Regeringens system blir detsamma som det varit sedan den 13 Mars, eller rättare sedan den 24 Dec. 1830, då Lafayette afskedades från sitt befäl såsom Nationalgardets Öfver-General. De bemödanden, som Herr Dupin och hans bror Charles Dupin vedan då använde för alt undantränga Lafayette, lära vara egentliga anledningen till den honom pu tilltänkta upphöjelse. Troligen kommer ej nästa Parlaments-session att medföra vigtigare resultat än den sist slutede, Partierne äro för mycket uppretade mot hvarandra, deras numetiär inom Karumaren för mycket jemlik, att icke vid hvarje atdrig så obetydlig diskussion, den bästa och mesta tiden går förlorad med bittra och fåfänga ordvexlingar. Dessutom hafva Ministrarne, oroliga för sina portföljer, sjuka eller convaleseenter, nästan uteslutande upptagna af händelserna 1 KendeEe, icke haft mycken tid ölfrig att förbereda och utarbeta lagfördag , Kamrarne fill föreläggande, — Ministeren tyckes fästa stor vigt vid alla Herr Odilon Barrots företag och yttranden.?