men brefvet uppsnåprades och blef en källa till ökade lidanden. Hennes föda förminskades, hon behandia des med ytterlig bårdhet, och snart liknade hon ce. lefvande hamn, som redan står med ena foten grafven. Men just då allt hopp tycktes vara försvunre, inträffade den för henne tyckliga händelsen, att e. pensionär, som ofta förut gifvit henne prof på del tagande, lemnade klostret och medtog et! bref som vik: fist framkom till Hr Ro... Fadven, afreste gcnas till Bambesc, hvarest han, utan att eifea sig tillkönnae, begärde få tala med Pemoiselle Ro. Abb dissan gjorde i början endast den frågan: ver modren till denna amamsell fik? Då detta jakande besvarades, strålade bennes ansigte af förnöjelse. Lik en välnad inträder den olyckliga, knappt i stavd att släca. sig fram Hl den förskräckte fadreo. Fon underättår bonom om sin belägenhet och besvär honom med tårar att föra benne derifiån. Vid dessa ord kallar abbedissan systrarna, låter ringa i klockan, sätter hela klostret i rörelse, och alla utvss inv: Dare störta sig på Hr R..., som redan var 1 begrepp att bortbära sin dotter, emedan hon sjetf cj möiktade gå. Några munkar med klosterpresten i spetsen ivrusede nu och togo nunnornmas partig; deremot skyndade flere ädelsinnade menuiskor att försvara förnuftels och rättvisans sak. En långvarig och blodig strid börjades, som endast slutades geuom en nagistrats-persons ankomst, hvilken utför i de häftigaste förebråelser emot systrarne för deras barbariska förfarande. Den befriade säges sedermera 1 mairens och fredsdomarens närvaro hafva gjort berättelse om grymFeter, hvilkas ryslighet påminner om medeltidens owenskliga hierarki.