men brefvet uppsnåprades och blef en källa till ökade
lidanden. Hennes föda förminskades, hon behandia
des med ytterlig bårdhet, och snart liknade hon ce.
lefvande hamn, som redan står med ena foten
grafven.
Men just då allt hopp tycktes vara försvunre,
inträffade den för henne tyckliga händelsen, att e.
pensionär, som ofta förut gifvit henne prof på del
tagande, lemnade klostret och medtog et! bref som vik:
fist framkom till Hr Ro... Fadven, afreste gcnas
till Bambesc, hvarest han, utan att eifea sig till-
könnae, begärde få tala med Pemoiselle Ro. Abb -
dissan gjorde i början endast den frågan: ver mod-
ren till denna amamsell fik? Då detta jakande be-
svarades, strålade bennes ansigte af förnöjelse.
Lik en välnad inträder den olyckliga, knappt i
stavd att släca. sig fram Hl den förskräckte fadreo.
Fon underättår bonom om sin belägenhet och be-
svär honom med tårar att föra benne derifiån. Vid
dessa ord kallar abbedissan systrarna, låter ringa i
klockan, sätter hela klostret i rörelse, och alla utvss
inv: Dare störta sig på Hr R..., som redan var 1
begrepp att bortbära sin dotter, emedan hon sjetf cj
möiktade gå.
Några munkar med klosterpresten i spetsen ivru-
sede nu och togo nunnornmas partig; deremot skyn-
dade flere ädelsinnade menuiskor att försvara för-
nuftels och rättvisans sak. En långvarig och blo-
dig strid börjades, som endast slutades geuom en
nagistrats-persons ankomst, hvilken utför i de häf-
tigaste förebråelser emot systrarne för deras bar-
bariska förfarande.
Den befriade säges sedermera 1 mairens och freds-
domarens närvaro hafva gjort berättelse om grym-
Feter, hvilkas ryslighet påminner om medeltidens
owenskliga hierarki.