ksaplen att, nar elit fartvg utan IOP tades tll varfvet, kapa af tågen och låta fartyget flyta bort hvert det ville. — Denna Coopvaerdi-Skepparens grymma lagstiftning, hvilken med hamn-kapitenens rättighet att kapoe, om ban än skulle hbaefva en sådan, har ins gen gemenskap, har dock blifvit i protokollet mycket förmildrad och efantligt förändrad, i hvad som i stället ditkommit, såsom varande sagdt ef vittnet, nemligen följande mening: och ansåg vittnet ämnen, söm kunae angå fartygs cmottagande vid stora varfvet eller deras förhalande till andra derinnom befintliga ställen, när fartygen Jigga bvarandra i vägen, ensamt tillhöra VarfsByggmästaren, Om Skepparen Huldt skulle bafva yttrat denna studerade mening, hvaruti ingenting finnes, som angår rättigheten ett kapa af och låta bortflyta , så hede jag visst icke derom kunnat yttra min förtrytelse med de orden: ett detta vore ett obehörigt raisonnemeut af vittnet. Det är icke möjligt, ett dennes mecofog blifvit, åtminstone börbart för mig, uppläst, utan att jag emot dess osanning gjort anmärkning. Imedlertid syntes mig Kapten Huldt vara en rasker och bestämder karl; — han skäll säkert icke vilja utbyta sin stadiga sjömansföda emot Kärovners-Rättens snömos; utan hålla sig vid den radikala rättigheten bos en Varfs-Byggmästare: alt förstöra ett till vård och omlagning på god iro lemnadt fartyg, genom tågens afkapning och fartygets lemnande vind för våg nattetid, allt i ägarens frånvaro, utan dess Lagliga tillsägande, och utan att Byggmästaren har något att befalla på det ställe fartyget låg, Jeg anhåller fördenskult om vittnets hörande på ny räkning, Mio fråga till vittnet, Kepten Rodin, ver icke om han lastade den 19 April på dagen eller om eftonen, eller möjligtvis derpåföljarde natt? utan, då jag visste att hans uppgift: det Gefion låg i vägen för lastning i hans fartyg, var falsk, så föll det mig in att fråga honom 3:ne frågor: 1:0 om han lastade den dagen fartyget låg vid baos brigg? Hvarpå han svarade nej; 2:o om ban lastade den påföljande natten, då Gefion flöt i skärgården? Hverpå äfven svarsdes nej; 3:o om han lastade något i sitt fartyg den påföljande dagen? Hvarpå Rodia svarade: det mins jag icke, Härigenom fick jeg vittnet kosseradt, och yttrade derefter blott: att Geflion således endast låg i vägen för en lastning, som ej egde rum, — utan blott framdeles, skulle komma ett ske; ehuru bans vittnesmål och bens minneslöshet beträlfande, dels bvarest fartyget med förtåget var fästadt, och dels att ban icke sett mig, ehuru jag talte vid honom och fick bans bifall till den skedda fastgöringen vid bans brigg, och fastän jag oupphörligt i nära tre timmars tid gick på stianden midt för hans och mitt fartyg, väntande på Byggmästarens bemkomst, bade förtjent en alfvarsem tillrättevisning. Det kuode väl bända, ett Rodin nu icke beller minres, att