ksaplen att, nar elit fartvg utan IOP tades tll
varfvet, kapa af tågen och låta fartyget
flyta bort hvert det ville. — Denna Coop-
vaerdi-Skepparens grymma lagstiftning, hvil-
ken med hamn-kapitenens rättighet att kapoe,
om ban än skulle hbaefva en sådan, har ins
gen gemenskap, har dock blifvit i protokol-
let mycket förmildrad och efantligt föränd-
rad, i hvad som i stället ditkommit, såsom
varande sagdt ef vittnet, nemligen följande
mening: och ansåg vittnet ämnen, söm kun-
ae angå fartygs cmottagande vid stora varf-
vet eller deras förhalande till andra derin-
nom befintliga ställen, när fartygen Jigga
bvarandra i vägen, ensamt tillhöra Varfs-
Byggmästaren,
Om Skepparen Huldt skulle bafva yttrat
denna studerade mening, hvaruti ingenting
finnes, som angår rättigheten ett kapa af och
låta bortflyta , så hede jag visst icke derom
kunnat yttra min förtrytelse med de orden:
ett detta vore ett obehörigt raisonnemeut af
vittnet. Det är icke möjligt, ett dennes mec-
ofog blifvit, åtminstone börbart för mig, upp-
läst, utan att jag emot dess osanning gjort
anmärkning. Imedlertid syntes mig Kapten
Huldt vara en rasker och bestämder karl;
— han skäll säkert icke vilja utbyta sin sta-
diga sjömansföda emot Kärovners-Rättens snö-
mos; utan hålla sig vid den radikala rättig-
heten bos en Varfs-Byggmästare: alt förstöra
ett till vård och omlagning på god iro lem-
nadt fartyg, genom tågens afkapning och far-
tygets lemnande vind för våg nattetid, allt
i ägarens frånvaro, utan dess Lagliga tillsä-
gande, och utan att Byggmästaren har något
att befalla på det ställe fartyget låg, Jeg
anhåller fördenskult om vittnets hörande på
ny räkning,
Mio fråga till vittnet, Kepten Rodin, ver
icke om han lastade den 19 April på dagen
eller om eftonen, eller möjligtvis derpåföl-
jarde natt? utan, då jag visste att hans upp-
gift: det Gefion låg i vägen för lastning i
hans fartyg, var falsk, så föll det mig in att
fråga honom 3:ne frågor: 1:0 om han lasta-
de den dagen fartyget låg vid baos brigg?
Hvarpå han svarade nej; 2:o om ban lastade
den påföljande natten, då Gefion flöt i skär-
gården? Hverpå äfven svarsdes nej; 3:o om
han lastade något i sitt fartyg den påföljan-
de dagen? Hvarpå Rodia svarade: det mins
jag icke, Härigenom fick jeg vittnet kosse-
radt, och yttrade derefter blott: att Geflion
således endast låg i vägen för en lastning,
som ej egde rum, — utan blott framdeles,
skulle komma ett ske; ehuru bans vittnes-
mål och bens minneslöshet beträlfande, dels
bvarest fartyget med förtåget var fästadt, och
dels att ban icke sett mig, ehuru jag talte vid
honom och fick bans bifall till den skedda fast-
göringen vid bans brigg, och fastän jag oupp-
hörligt i nära tre timmars tid gick på stian-
den midt för hans och mitt fartyg, väntan-
de på Byggmästarens bemkomst, bade förtjent
en alfvarsem tillrättevisning. Det kuode väl
bända, ett Rodin nu icke beller minres, att