Audiatur et altera pars. Nya Argus har, uti 3;ne Numror för sistJidne Augusti månad, giort ettovanligt allarm öfver en till Geveral-Tullstyrelsen inkommen rapport, rörande ettmisslyckadt Tullbeslag vid Annelöfs marknad. 7) Denva rapport, — säger Argus — innehåller, att Kustuppsyniogsmannen Wallström, som vid berörde marknad uptäckt hos eo handlande ett parti lurendrägadt gods, cech med tillhbjelp af tvänne Tullvaktmästare sökt taga det samma i beslag, hindrats derifrån af en.sammanskockad folkmassa, hvarefter han, för att skingra denna, begärt handräckning af tvänne närvarande Länsmän och en Landsfiskal, hvilka dock enhälligt skola ej blott vägrat sitt tjenstebiträde, utan till och med afrådt Wallström från den tillämnade beslagsåtgärden. — — Hvilhket skandalöst förfarande af Kronobetjeningen! utropar derpå Argus. Insändaren önskar, lika ifrigt som Nya Årgus, att våra Tullförfattningar må handhafvas och tillämpas med all den stränghet, som är möjlig; han önskar att Tull-Intraderna må föröka sig till tusende sinom tusende, ehuru han storligen fruktar att alt det gu!d och de gröna skogar, som Argus deraf förespått till de skaltdragandes lindring, svårligen kommer alt existera på något annat ställe än i boppet. — Då man emedlertid önskar Tullen, med alla dess respek tive Embetsoch tjenstemän , så mycket godt, må man icke eller glömma sin kristliga pligt, äfven mot statens tjenare i andra förvaliningsgrenar! Dessa hafva äfven några billiga anspråk, — åtminstone på rättvisa. insändaren hemställer huruvida Nya Argus och hans Publikanska Sufflörer iakttagit detta, då de blindt och ensidigt trott på Wallströms angifvelse imot Kronobetjeningen, och, utan att afbida dennes förklaring, offentligen brännmärkt dess handlingssätt såsom pligtförgätet, skandalöst 0. s. v.2 — Argus borde hafva betänktatt Tullbetjeningen möjligen kunnat vanställa sanningen i sin rapport, och att, i sådant fall, alla de bullersamma smädelser oa mot Kronobetjeningen utgjorde en uppenbar orättvisa. Förhållandet synes ock verkligen hafva varit sådant. Wallström tyckes sjelf hafva framkallat förbittringen bland den mängd som hindrade honom från beslaget, derigenom att: ban lät en bedersvakt af Tullvaktmästare med dragna sablar gifva högtidlighet åt försöket, Denna lotande tillrustning bland en massa fredliga menniskor skulle naturligtvis väcka oro och förorsaka en skockning; och det är icke otroligt, att Kustuppsyningsmannen Wallström fått i lugn och ro bemästra sig det smuglade godset, om han icke sqvadronerat i otid. Insändaren, som händelsevis kommit i tillfälle att se föliande rapport i ämnet, af Kronobetjeningen, har velat meddela den dels såsom 4 Denna rannart Amnämndec äfven I Ikanvita