gar andan af mattighet och van vårdnad, Kejsaresonens död och dess verkan på Fransmännen Man gör sig intet begrepp om det intryck Konungens af Rom död gjort på de lägre classerne i Frankrike, Redan den med varm känsla författade relation öfver hans sjukdom, som stod att läsa i Le Temps och sedan serskildt på alla gator såldes för en sou, hbadr väckt en allmän nedslagevhet. Till och med unga enthusiastiska republikaner sägas gråta. De gamla bland dem voro dock icke serdeles rörda, och en bland dessa hördes till och med fälla deticke utav förtrytelse uptagna uttr ycket: ne pleurez pas! cetait le fils de Uhomme gu a fait mitr a. ler le peuplele13 Fendemiaire?. (Gråten ej! det var sonen till den karlen som lät skjuta på folket den 13 Vendemiaire), Besynnerligt! När det händer någon en olycka erinra vi oss ovilkorligen en.eller annan motging eller förtretlighet vi genom honom fått iöna, och på hvilken vi eljest i hela vår tid måhända icke skulle tänkt. Med oförställd enthusiasm hyllas Kejsaren öfver allt på landsbygden; I hvarje koja bänger hans bild och såsom den carlistiske Quotidienne anmärker — precist på samma Mar der bilden af husets enda son skulle setat, om han ej fallit i någon af den lörres m ånga slägtingars händer. Förargelse afiockar Quotidienne understundom de Hrligaste anmärkningar och deröfver förargar sig älerigen den mera shpade Gazette. Detta — i förbigående sagdt, — är hufvudsakliga skillnaden mellan dessa båda blads politiska skaplynne. — Den som vid första underrättelsen orm den unga Hertigens död genomreste Frankrike, hade tillfälle att öfvertyga sig om den verkan den gjorde på aila. Öfverallt märkte man djup, oförställd sorg Folket var vid detta tillfälle så mycket interessantare, som den känsla det erfor var ep ren oförfalskad smärta, som ej hade sin rot i någon egennytta för dagen utan I minnet af en ärofull forntid. Hos de sköna Normandska fruntimien röjdes framför allt djupt deltagnde i den unga hjeltesoneus öde. — Såsom förnt år rämnvedt: i alla hyddor finner man Kejsarens bild och öfverallt var den vid detta sorgliga tillfälle bekransad med dödsblommor, likasom Christusbilderne under passionsveckan. En mängd gamla krigare buro sorgflor. Med tårar i ögonen hörde man mer än en gammal Veteran utropa å pråEsent tout est fini! ! (Nu är allt förbilj; och isanning, för de gawla, flinthårde Bonspartisterne, som i det längsta trott på Kejserlig återuppståndelse ji kötter är också nu allt förbi. Napoleon är för dem numera blott ett namn, likasom fördom Alexand:r af NMacedonien, hvars ättling och på samma sätt dog i förtid. För de Bonapartister deremat , hvilka tro på en KejserJie återupst ändelse i andan, synes mera hopp än nånsin hafva upgått. För dem är Bonaperiismen icke 2 öfverlemnaude af makten synbart vgh -aenom förstflödslorätten. — Nej; deras De napartism är ny lika som renad från