fa Binrnessippa vid en ädel ungmös graf.
Som enp bönsuck. ur den frommes hjerta,
Svann din lenads korta Sabbaths-fest,
Öfver jordens sorger, jordens smärta;
Döden var för. d:g en Herrans prest,
Som dig vigde åi ac ljusa landen,
Dit dia aning flög från jordens stoft,
Uppåt, uppåt ville fria anden,
Öfver mullen, såsom blommans. doft.
Som ett hittbarn irrar han i gruset,
Fjättrad utaf tidens tunga hand; —
hoappt hans aning hinver fadershuset,
Knappt hans trängten vår sitt fosterland; —
Mena när döden lyfter tidens slö a
Svingar anden mot sin faders famn; —
Ack då vill den trötte här ej dröja,
Tao vill ankra uti fridens hamn,
H-l dig Saarons-lilja uppå båren,
Tidigt mogen ren för himlens skörd,
Flyttades du utur lefnadsvåren,
In i edens vår, — din bön blef hörd! —
Han, som bjuder barnen till sitt rike,
Han som har de små så hjertligt kär,
Adlar dig till sna englars like,
Ljusets arfdel ban åt dig beskär,
Misstyck ej, att sorgens tår vi gjuta
På din graf, att saknan suckar der, —
Misstyck ej, att vännens matta luta,
U!af sorg och vemod strängad är; —
Misstyck ej um sorgen skulle drömma,
Om ett gäckadt, ett förhärjadt hopp,
Misstyck ej om saknan skulle elömma,
Att ur döden lifvet spirar opp!!!
Gode Ande! — sväfva kring de dina,
Hviska evavgelier åt dem,
Visa dem hvar tröstens stjernor skina,
Ledande tll trons och hoppets hem; —
Heiska dem om salighetens fester,
Der föreningsdagen skall begås; —
Bjud dem till din himmels sälla gäster, —
Lys dem med ditt klara segerbloss! !!
Som ett tempel står för oss ditt minne,
Kärleken och vänskap offia der;
Ty allt skönt och godt, som vi här finne,
Utaf dig en trogen afbild är; —
Många mödrar skola ömt besvära
Bysgdens döttrar vid din vigda graf,
Att i hjerta och i handling ära
Efterdömet, som du, ädla gaf.
Jacobi Filius.