dig öfver din tid och dina medbröder, Stig in du ock; du är den högsta sällhet värd. Djefvulen, hvilken mången gång är rätt dum, som man snart skall få se, bekämpade sin vrede och sväljde sin galla. Aha, Herr portvaktare vid himmelniket, sade han, vände sig med skadefröjd åt sidan och log, om du är så efterlåten, så vill jag spela för dig några af mina konster, så att du skall mista både hörsel och syn; jag vill ge dig en gåta, som du icke så lätt skall kunna lösa, Härpå antog han utseendet af en af den heliga nquisitionens embetsmän , dolde sin svans och in hof under den långa fromma drägten , ryckte hatten ned öfver hornen och lät de ånga ärmarne falla ned öfver klorna. Så förslädd visade han sig dristigt vid himmelsporen, hvars väktare mötte honow med pröfvan le bl ckar. Reverendissime! sade han och sjorde korstecknet, jag är en ifrig ortodox ch har förföljt så väl deister som ateister jag har till Guds ära offrat kättare och schismaici och ljumsinnadehkatoaliker i förfärliga fängeler och på höga bål. Denna alnslånga tätt skrifna örteckning utvisar miua förtjenster om kyrsan. Emot slutet af min lefnad drog jag mig indan i ensligheten, för att under Gudi behagiga betraktelser gå min förvandling till möes. Jag begär således intrade af dig för att ned englachoren uppstämma eviga hymner — Vik hädan, SitanasP? sopade St Petrus i lögsta vrede. Må mensklighetens förbannelse ch himmelens hämd förfölja dig från evighet ill evighet och störta dig tillbaka i din afrundsboning, der du må förtära din egen alial Fort bädan! ty något rysligare har du Idrig uppfunnit, ån att djetsulen sjelf föreer sig törfäkta Guds sak. Vid dessa ord vaknade Buonarotti. och uppecknade sin besynnerliga dröm, hvilken han ynes ha begagnat vid utförandet af sitt mäterstycke. Ett ångfartyg, bygdt af smidt Jern, bar ndar Taöltnant Tf hbaoocnaee ll danne Klifoit föra