dig öfver din tid och dina medbröder, Stig
in du ock; du är den högsta sällhet värd.
Djefvulen, hvilken mången gång är rätt
dum, som man snart skall få se, bekämpade
sin vrede och sväljde sin galla. Aha, Herr
portvaktare vid himmelniket, sade han, vän-
de sig med skadefröjd åt sidan och log, om
du är så efterlåten, så vill jag spela för dig
några af mina konster, så att du skall mista
både hörsel och syn; jag vill ge dig en gåta,
som du icke så lätt skall kunna lösa, Här-
på antog han utseendet af en af den heliga
nquisitionens embetsmän , dolde sin svans och
in hof under den långa fromma drägten ,
ryckte hatten ned öfver hornen och lät de
ånga ärmarne falla ned öfver klorna. Så för-
slädd visade han sig dristigt vid himmelspor-
en, hvars väktare mötte honow med pröfvan
le bl ckar. Reverendissime! sade han och
sjorde korstecknet, jag är en ifrig ortodox
ch har förföljt så väl deister som ateister
jag har till Guds ära offrat kättare och schisma-
ici och ljumsinnadehkatoaliker i förfärliga fängel-
er och på höga bål. Denna alnslånga tätt skrifna
örteckning utvisar miua förtjenster om kyr-
san. Emot slutet af min lefnad drog jag mig
indan i ensligheten, för att under Gudi behag-
iga betraktelser gå min förvandling till mö-
es. Jag begär således intrade af dig för att
ned englachoren uppstämma eviga hymner
— Vik hädan, SitanasP? sopade St Petrus i
lögsta vrede. Må mensklighetens förbannelse
ch himmelens hämd förfölja dig från evighet
ill evighet och störta dig tillbaka i din af-
rundsboning, der du må förtära din egen
alial Fort bädan! ty något rysligare har du
Idrig uppfunnit, ån att djetsulen sjelf före-
er sig törfäkta Guds sak.
Vid dessa ord vaknade Buonarotti. och upp-
ecknade sin besynnerliga dröm, hvilken han
ynes ha begagnat vid utförandet af sitt mä-
terstycke.
Ett ångfartyg, bygdt af smidt Jern, bar
ndar Taöltnant Tf hbaoocnaee ll danne Klifoit föra