skulle jag kunna vägra dig inträde. Du har
uppfyllt Herrans bud utan at: känna dem Gå
och sätt dig i Abrahams sköte.? — När Sa-
tanvas hörde dessa ord, råkade han i häftig
vrede och grvinade förfärligt.
Efter Israeliten, kom en Kines. Jag är,
sade ban, en bekännare af Bramas eviga
lära. Den har lärt mig att ära och utötva
dygden och alfsky alla laster. - Dröj icke
länge vid dörren, utan sätt dig bos Brami-
nerna, hvilka trodde och handlade som du.
Beelzebub skar tänderna, ty han hade icke
väntat en sådan efterlåte het af Aposteln,
Käftarne rörde sig ännu, då en Neger från
Aliikas vestra kust visade sig.
Man bar ryckt mig från mitt fädernes-
land och sält mig i ett främmarde lufst eck.
Der har man under otaliga piskslag döpt mig
med mitt eget blod, för att rädda min stac-
kars själ, som jag kort derpå uppgaf under
de rysligaste marter.? S:t Petrus var för rörd
för att kunna svara och hans läppar darrade
af smärta. Han öppnade dörrev vidt, och
Negern sällade sig ull offren för menskliga
girigheten. Sjelfva Satan torkade en tår ur
sina ögon och mumlide något i skägget, hvil-
het tycktes nåstan ljuda som: Grymmare än
jag!
Kort derpå kom en Turk. islamismen
är min tro; den högste enda Guden har
genom Profetens mun lärt mig alt vara from,
fättrådig, god och imensklig, och det har jag
allud varit? —7Så stig då in och sätt dig hos
de menskliga musulmännerna, af hvilka du
ty värr finner högst få. Före dessa Apnste-
lens ord hade Satan kiupit fram ur sn koja,
och utsträckt k orna mot den stackars Turk-
själen. I början hlef han ståcude som för-
bluifad, bet sig derpå i svansen så att den
blödde, och gjorde en hisklig grimas bakom
Apostelns rygg.
Urder denoa manöver vågade en olycklig,
en så kallad fritänkare, stiga fram. Hollah!
min vän! iopade den himmelske portvakta-
ren emot honom, hvad är du för en karl?
Jag har aldrig sett dig i något tempel. —
Det är sann, svarade den andre, jag har
sällan besökt något sådant; men min själ har
forskat i den stora vida naturen Olympen
med alla dess glänsande fiktioner har icke rört
mig. Jag har forskat igenom hela verldsall-
tet, och alltid och öfverallt eudast uptäckt en
alit lifvande kraft. Man må kalla den har
man vill, bon är öfverallt bon skapar och 3er
if och uppehållerg tutet består, och fatet kan
besta beonve förutan Sådan är min tro, det:
gndomliga förvultets öfvertygelse. lvad der-
emot beträffar de från århuavdraden till år-
hovdraden förändrade läser och meningar,
så anser jag dem för fåfängt menniskoverk,
sowm, likt det slägte, hvarifrån det utgått, fal-
ier vill stoft. Hvad åter min jordiska vandel
vidkommer, så har jag aldrig upprest mig mot
iuitt lands lagar, utan troget lydt dem. Mi-
oa seder ha varit rena och enkla; jag har
- - sn . I