skulle jag kunna vägra dig inträde. Du har uppfyllt Herrans bud utan at: känna dem Gå och sätt dig i Abrahams sköte.? — När Satanvas hörde dessa ord, råkade han i häftig vrede och grvinade förfärligt. Efter Israeliten, kom en Kines. Jag är, sade ban, en bekännare af Bramas eviga lära. Den har lärt mig att ära och utötva dygden och alfsky alla laster. Dröj icke länge vid dörren, utan sätt dig bos Braminerna, hvilka trodde och handlade som du. Beelzebub skar tänderna, ty han hade icke väntat en sådan efterlåte het af Aposteln, Käftarne rörde sig ännu, då en Neger från Aliikas vestra kust visade sig. Man bar ryckt mig från mitt fädernesland och sält mig i ett främmarde lufst eck. Der har man under otaliga piskslag döpt mig med mitt eget blod, för att rädda min stackars själ, som jag kort derpå uppgaf under de rysligaste marter.? S:t Petrus var för rörd för att kunna svara och hans läppar darrade af smärta. Han öppnade dörrev vidt, och Negern sällade sig ull offren för menskliga girigheten. Sjelfva Satan torkade en tår ur sina ögon och mumlide något i skägget, hvilhet tycktes nåstan ljuda som: Grymmare än jag! Kort derpå kom en Turk. islamismen är min tro; den högste enda Guden har genom Profetens mun lärt mig alt vara from, fättrådig, god och imensklig, och det har jag allud varit? —7Så stig då in och sätt dig hos de menskliga musulmännerna, af hvilka du ty värr finner högst få. Före dessa Apnstelens ord hade Satan kiupit fram ur sn koja, och utsträckt k orna mot den stackars Turksjälen. I början hlef han ståcude som förbluifad, bet sig derpå i svansen så att den blödde, och gjorde en hisklig grimas bakom Apostelns rygg. Urder denoa manöver vågade en olycklig, en så kallad fritänkare, stiga fram. Hollah! min vän! iopade den himmelske portvaktaren emot honom, hvad är du för en karl? Jag har aldrig sett dig i något tempel. — Det är sann, svarade den andre, jag har sällan besökt något sådant; men min själ har forskat i den stora vida naturen Olympen med alla dess glänsande fiktioner har icke rört mig. Jag har forskat igenom hela verldsalltet, och alltid och öfverallt eudast uptäckt en alit lifvande kraft. Man må kalla den har man vill, bon är öfverallt bon skapar och 3er if och uppehållerg tutet består, och fatet kan besta beonve förutan Sådan är min tro, det: gndomliga förvultets öfvertygelse. lvad deremot beträffar de från århuavdraden till århovdraden förändrade läser och meningar, så anser jag dem för fåfängt menniskoverk, sowm, likt det slägte, hvarifrån det utgått, falier vill stoft. Hvad åter min jordiska vandel vidkommer, så har jag aldrig upprest mig mot iuitt lands lagar, utan troget lydt dem. Mioa seder ha varit rena och enkla; jag har sn . I