de genom congressen i Wien tillskapade su-
veräna staterne till Vasaller, hvilkas länspligt
man nog sedan i tidernas längd skall åtaga
sig att så småningom fullständigt organisera !!
Se der den byggnad hvarpå Tysklands sto-
ra makter tvifvelsutan arbeta och hvars hörn-
sten de icke oskickligt lagt genom ifrågava
rande förslag. En byggnad, hvartill de små
furstarne sjelfve gifva materialier, genom sin
exempellösa blindhet att mot sina egna med-
borgare söka skydd hos rofgiriga grannar och
sjelfmant kasta sig i det svalg som är öpnadt
att uppsluka både dem och deras folk. Fle-
re bland Tysklands aktningsvärde publicister
hafva redan sökt öpna de regerandes ögon i
detta hänseende och solklart bevisat dem, att
det ej är hberalismen hos folken som är den
farligaste fievden till deras väde, att de tvert-
om genom öppet förbund med densamma skul-
le; i hvad fall som helst, ega att påräkna
mesta varaktighet för sina throner — ty till
ett rent korsståg mot regeringar, som taga si-
na undersåtares medfödda rättigheter ärligen i
fö svar, lära väl icke de absolutistiska rege-
ringarna så lätt besluta sig. — Det är dock:
fara värdt att vederbörande ej låta varna sig
af dessa välmenta erinringar. Deras barnsliga
räddhåga för allt hväd som bär ljusets och
friheteus farg är för inrotad, deras blick fö:
skum att skönja annat än de närmaste före-
målen. Fastmer torde de sjelfve med rätt-
skaffens ifver snärja sig väl in i de nät som
deras höge medbröder utlagt för dem, till dess
de omsider — så vida ej den starka ande, som
är ute på vandring bland fo!ken, dessförinnan
gör slag i saken — finna att de med all an-
strängning arbetat sig ur Serplla för att be-
grafvas i Charybdis.