der, beböfver man dock blott skarpt se det i
ögat, för att öfvertygas, det en ny, gedigen
lank i den kedja af machiaåvellism, hvarmed
den Heliga Alliancens gengångare i Berlin och
Wien söka omsluta Tyskland, derigenom är
färdigsmidd Det finnes nemlhgen två saker,
som de stova Tyska Cabinetten med all makt
efterfika. Den ena, öppet erkänd, förfäktad
med pennan och svärdet, äv liberalismens ut-
rotande: detta regeringarnes härskri från St,
Petersburg till Lisabon; och att Cabinetten i
Vien och Berlin ha hvar sin stämma i detta
vackra tutti, det hör till piecen och förefal-
ler ingen oväntadt eller ur sin ordning. Den
andra deremot är ett mörkrets barn, ett litet
embryon, med sorgfällighet undangömdt i den
aflägsnaste vrå af hjertat och Cabinettet, men
derföre icke dess mindre ett öälsklingsfoster,
som man så småningom vill vänja vid ljuset
medelst små försök, hvaraf det ifrågavarande
är ett af de skickligast beräknade. Denna
bila ofödda favorit heter: de smärre Tyska
staternas fullständiga kufvande under de stör-
re — en liten delning å la Polen af Tyskland
mellan Preusen och Osterrike.
Vi vilja ej inlåta oss i några vidlyftiga betrak-
telser ötver verkställbarheten af en dylik plan.
Tidens syftning, som väl i längden ändå icke
hämmas eller tillintetgöres af förbundsdagens
pergamentsrullar eller bajonetter, torde väl i
födseln strypa favoriten; men de mäktige en-
visas att ej tro på någon tidsanda, så länge
den ej står öfver dem med bilan, och se ej
ljuset förr än de sjelfva befinna sig vid lykt-
pålen. De bara gå blindt på. Låtom oss se
till hvad de, ostörde i sin gång, kunna hoppas
i närvarande fall.
Om det lyckas dem att genomdrifva de
smärre contingenternas afskaffande, blir tro-
ligen sakernas förändrade ordning den att Ko-
nungarne och måhända Baden jemte Hessiska
länderna få behålla sin militärstyrka, hvar-
emot alla eller de fleste öfriga till någon af
de nyssnärmnde, — och naturligtvis få Öster-
rike och Preussen dervid mest att säga — er-
lägga det belopp i penningar, som motsvarar
deras cofftingents underhåll och blifva sålunda
till en början skattskyldige under sina mäkti-
ga grannar. Detta är första steget. Nu vet
man att i alla land, serdeles i så oroliga ti-
der som dessa, är det oundgänglist det rege-
ringen till sin disposition eger en militärstyrka
tillräcklig att ge respekt åt landets polismakt,
afstyra eller qväfva oordningar m. m. Den-
na militärmakt hafva de smärre Tyska
regeringaarne hittils egt i sina contingenter,
som sällan elller aldrig behöft lemna sitt
lilla fädernesland, utan vakat föridess tryghet.
komma nu dessa att upplösas, så kan väl ic-
ke derföre Fursten — vare sig fåfänga eller
verkligt behof — blifva utan soliater; men
den sumrnua, för hvilken han fordom under-
höll sådana, vandrar nu tillen främmande huf-
vudstad, och på ett fördubbiadt militärenslag
lärer, vid det förhållande som i snart sagdt
hela Tyskland eger tum mellan regent och
undersåitare, väl icke vara att tänka, om ock-
I ——————— RR — AL LO ee