(Insändt.)
FÖREDRAG HOS MENNISKOVÄNNEN.
I vårt Fädernesland der man så väl i afscende på
beredandet af allmän folk-upplysning som stiftande
af barmhertigbets-Inrättningar, jemförelsevis till dess
tillgångar, gålt längst bland alla cultiverade Natio-
ner, saknar dock den. lidande menskligheten en
anstalt som den bögt påfordrar.. Okunnigheten har fått
skolor för sig, sjuklingen baddar, ålderdomen och
den späda värnlösheten värmande boningar, armodet
och arbetsoförmågan skyddande fristäder — ja äfven
den för hvilken man här höjer ett förespråk sina förvar
ringsrum; men. också nästan intet annat än Jförva-
ringsrum. Något mera behöfver ban dock, och man
tror sig i detta påstående finna ett återljud från mån-
gens hjerta: — Den af sorger och själsqval ända till
förtviflan förvirrade; den af felslagna förboppningar
ända till sinnessvaghet betagne; den från höjden af
mensklig vishet, verldsvett och sKickligheter i djupet
af dårens, fånens och vanycttingens irrgångar nedfall--
ne; Den från sin makas bröst och sina barns om-.
famningar i vansinnets hålor famlande fadren eller
modren ; Det ur föräldrabarmen till ursinnighets-
stuporne bänförda. barnet; med ett bord, de sinnes-
sjuke genom aila grader, från rascriet ända til! den
kalla fånigheten, som alla förut varit något, ägt nå-
got, boppats något, njutit och glädt, lärt, sett och
synts, men hvilkas varelse och verkningskrets nu äro
under djurets; skola desse endast förvaras för
att icke skada andra och göra oreda i sin fordna om-
gifvelse, eller skola de tröstas, redas och återföras dit
de förr voro? skola de sammanföras i ett samfäldt
hemvist för att erhålla. så mycket större anledningar
till förnuftsbräckning, eller skola de hyar och en