(Insändt.) FÖREDRAG HOS MENNISKOVÄNNEN. I vårt Fädernesland der man så väl i afscende på beredandet af allmän folk-upplysning som stiftande af barmhertigbets-Inrättningar, jemförelsevis till dess tillgångar, gålt längst bland alla cultiverade Nationer, saknar dock den. lidande menskligheten en anstalt som den bögt påfordrar.. Okunnigheten har fått skolor för sig, sjuklingen baddar, ålderdomen och den späda värnlösheten värmande boningar, armodet och arbetsoförmågan skyddande fristäder — ja äfven den för hvilken man här höjer ett förespråk sina förvar ringsrum; men. också nästan intet annat än Jförvaringsrum. Något mera behöfver ban dock, och man tror sig i detta påstående finna ett återljud från mångens hjerta: — Den af sorger och själsqval ända till förtviflan förvirrade; den af felslagna förboppningar ända till sinnessvaghet betagne; den från höjden af mensklig vishet, verldsvett och sKickligheter i djupet af dårens, fånens och vanycttingens irrgångar nedfall-ne; Den från sin makas bröst och sina barns om-. famningar i vansinnets hålor famlande fadren eller modren ; Det ur föräldrabarmen till ursinnighetsstuporne bänförda. barnet; med ett bord, de sinnessjuke genom aila grader, från rascriet ända til! den kalla fånigheten, som alla förut varit något, ägt något, boppats något, njutit och glädt, lärt, sett och synts, men hvilkas varelse och verkningskrets nu äro under djurets; skola desse endast förvaras för att icke skada andra och göra oreda i sin fordna omgifvelse, eller skola de tröstas, redas och återföras dit de förr voro? skola de sammanföras i ett samfäldt hemvist för att erhålla. så mycket större anledningar till förnuftsbräckning, eller skola de hyar och en