celilgalt SKall 1Uda och Spakas; det Dar hal
108 af aderton seklers lidanden,
Vi tro icke, att något brott ligger uti att
ala om sin skönhet, att använda den och att
Iraga andra till sig dermed; åt alla dem, som
leruti se ett brott eller en förförelse, vill jag
vara: Jag känner, att Gud har gifvit mig
vakten att göra mig älskad; jag vill, att de
om uti denna verlden hafva en dylik makt,
kola, i stället för att använda den att för-
töra den fattiges dotter och den rikes hustru,
mdna och använda den till ett nyttigt än-
lamål.
Enfantin utvecklade vidare huru han trod-
le att detta skall komma att verkställas der-
genom, att Guds nya ord skall uppenbara sig
qvinnan och för att frälsa qvinnan, likasom
let för 1800 år sedan uppenbarat, sig i man-
ren, för att frälsa det förslafvade mennisko-
lägtet; hvarefter ban fortfor: Qvinnorna äro
mu uteslutna från all befattning i templen och
rid domstolarna; och flere, samt deribland äf-
fen Ni, Hr President, skrattade i går när man
alade om ändamålsenligheten deraf att! qvin-
vor skulle sitta här tillika med Er för att
lömma oss; emedlertid uppmanar jag hvarje
lig man att yttra, om han inom den husli-
sa kretsens förtroliga umgänge kan hämta
vättre råd af någon, än afsin hustru, sin sy-
ter eller sin mor.
Jag har bättre än andra förstått qvinnans
ormåga, och det är derföre, att jag skådat
lenna förmåga under många olika skepnader,
iom jag trott mig vara kallad att för alla
ipptäcka deras okunnighet och orättvisa i af-
eende på qvinnan.
Mitt ord, M. Arr, är endast en mans, som
ir ett förebud för den qvinna, hvilka skall
slifva sitt köns Messias; som skall frälsa sitt
ön från slafveriet, detta slafveri som ligger
den köttsliga syndens förderf. Jag tror
nig vara detta förebud, denna Sankt Johannes
Nå väll är det något J kunnen döma om?
Mig tillhör att förbereda qvinnans befrielse
senom qvinnan, likasom Christus fordom be-
edde menniskornas befrielse genom. Sankt
Johannes. Hvad sägen J härom? Att jag är
n dåre? Nå väl, skolen I döma en dåre?
Im J deremot endast ansen vår lära öfver-
pänd, så förstår jag icke med hvad rätt :
lerföre dömen oss.
Hafven J utgifvit någon skrift, som visar
något begär eller fast vilja att draga qvin-
nan ur hennes närvarande underdånighets till-
tänd? Om så icke är, så förklarar jag Er
ör inkompetenta. Är jag en dåre, eller ä!
ag en mun med begreppen framom min tid?
den ena och andra af dessa frågor kurnen
J endast yttra er om eder sjelfva och eder
obehörighet. Jag har talat,
Den anklagade satte sig ou, och lyckönska-
des af sina lärjungar, med alla tecken af vörd-
nad, till sin improvisation, som likväl icke
tycktes hafva gjort något betydligt jutryck på
ihörarne.
Efter en timmas öfverläggning afkunnas
det uteslaoet. alt de anklaovade icke kunna