Jag taga sådana mått och steg som Jag finner
af omständigheterna påkallade,
Enfantin: Var god och låt mig fortfara. 1
går, M. Hrr, har Aktor erinrat Er om den
punkt i vår lära, som föreskrifver att en St
Simenistisk Pirest bör vara vacker , vis och
god. Detta är savunt; sådan är vår lära; den
innefattas i dessa orden: godhet, skönhet,
vishet, eller med andra ord: kärlek, veten-
skap och industri; eller ännu annorlunda: an-
den och köttet, kärleksfullt blandade med
hvarandra.
Man finner det mätt att vi göra anspråk på
att vår prest skall vara vacker; men månne
man äfven I den Christna församlingen gerna
ordinerar en stympad och lytt menniska? Sä-
ger man icke, i en annan sfer af idder, attl
en Grenadier bör vara en vacker karl? Det
är sannt, att Greradierens syssla endast är atl
döda då deremot vi äro kallade att älska och
blifva älskade. (Afbrott och skratt bland å-
hörarne) Det är i synnerhet en vacker kropp
som jag anser kallad till ett bättre lif, och
att aftvå syndens smuts. (Ny paus).
Presidenten: Det är omöjligt att vi kunna
afvakta slutet på alla edra betraktelser; om
Ni ej kan försvara kr sjelf, så måste Ni taga
en försvarare.
Enfantin: Jag har ju redan begärt Mam-
sell Hilaire och Fru Fournel.
Presid: Rätten har redan gifvit Utslag,
att det icke går an.
Enfantin: Ja! då får Ni beväpna Er med:
tålamod till. dess jag slutat. (Åter en paus,
bvarunder Enfantin spänner ögonen i åtskil-
liga af åhörarne med en sträng uppsyn. Han
fortsätter derefter): M. Hir! Jag tror nig
skyldig att undervisa öfverallt, äfven här, och
J finnen, att jag undervisar Er. J skolen
kanske säga, att denna oföränderliga håg att
lära andra, förråder någon galenskap, men det
gör ingenting; intet skall kunna förmå mig
att brista i hvad jag anser för min kallelse.
Vi säga, att Aöttet med rätta blifvit för-
dömdt af Christna läran, men att det nu kan
åter upprättas. Vi söga icke absolut, att det
är heligt, utan framställa det tvertom såsom
nedsöladt; det är för att följa edra ider, som
vi i går visat, huru den köttsliga synden
herrskar öfverallt, ifrån Kobungarnas palats
till de allmänna qvinnfolken; men vi säga,
att denna verld behöfver radikalt botas, och
att laster, på hvilka J gifven patent, kunna
utrotas.
För att fördöma vårt botemedel, borden J
sjelfve hafva något annat; då vi säga, att det
för detta ändamål är nödigt, att ifrån det
ärftliga eländet? och den ärftliga lättjan?
befria en verld, hvars tillstånd hvilar på
egendomens öfverflyttning i följd af börds-
rätten, så anklagen J och förbannen oss; men
det är endast derföre, att J ej begripen oss, ty
vi medgifva endast en långsam och frivillig
förändring i eganderätten; vi tro, att i mora-
len, likasom i eganderättenp, förestår em förs
ändring; och vi tro att mycket kan göras
IXSL dan talrikacta arch fattinnacta blascoum