Jag taga sådana mått och steg som Jag finner af omständigheterna påkallade, Enfantin: Var god och låt mig fortfara. 1 går, M. Hrr, har Aktor erinrat Er om den punkt i vår lära, som föreskrifver att en St Simenistisk Pirest bör vara vacker , vis och god. Detta är savunt; sådan är vår lära; den innefattas i dessa orden: godhet, skönhet, vishet, eller med andra ord: kärlek, vetenskap och industri; eller ännu annorlunda: anden och köttet, kärleksfullt blandade med hvarandra. Man finner det mätt att vi göra anspråk på att vår prest skall vara vacker; men månne man äfven I den Christna församlingen gerna ordinerar en stympad och lytt menniska? Säger man icke, i en annan sfer af idder, attl en Grenadier bör vara en vacker karl? Det är sannt, att Greradierens syssla endast är atl döda då deremot vi äro kallade att älska och blifva älskade. (Afbrott och skratt bland åhörarne) Det är i synnerhet en vacker kropp som jag anser kallad till ett bättre lif, och att aftvå syndens smuts. (Ny paus). Presidenten: Det är omöjligt att vi kunna afvakta slutet på alla edra betraktelser; om Ni ej kan försvara kr sjelf, så måste Ni taga en försvarare. Enfantin: Jag har ju redan begärt Mamsell Hilaire och Fru Fournel. Presid: Rätten har redan gifvit Utslag, att det icke går an. Enfantin: Ja! då får Ni beväpna Er med: tålamod till. dess jag slutat. (Åter en paus, bvarunder Enfantin spänner ögonen i åtskilliga af åhörarne med en sträng uppsyn. Han fortsätter derefter): M. Hir! Jag tror nig skyldig att undervisa öfverallt, äfven här, och J finnen, att jag undervisar Er. J skolen kanske säga, att denna oföränderliga håg att lära andra, förråder någon galenskap, men det gör ingenting; intet skall kunna förmå mig att brista i hvad jag anser för min kallelse. Vi säga, att Aöttet med rätta blifvit fördömdt af Christna läran, men att det nu kan åter upprättas. Vi söga icke absolut, att det är heligt, utan framställa det tvertom såsom nedsöladt; det är för att följa edra ider, som vi i går visat, huru den köttsliga synden herrskar öfverallt, ifrån Kobungarnas palats till de allmänna qvinnfolken; men vi säga, att denna verld behöfver radikalt botas, och att laster, på hvilka J gifven patent, kunna utrotas. För att fördöma vårt botemedel, borden J sjelfve hafva något annat; då vi säga, att det för detta ändamål är nödigt, att ifrån det ärftliga eländet? och den ärftliga lättjan? befria en verld, hvars tillstånd hvilar på egendomens öfverflyttning i följd af bördsrätten, så anklagen J och förbannen oss; men det är endast derföre, att J ej begripen oss, ty vi medgifva endast en långsam och frivillig förändring i eganderätten; vi tro, att i moralen, likasom i eganderättenp, förestår em förs ändring; och vi tro att mycket kan göras IXSL dan talrikacta arch fattinnacta blascoum