ständig sträfvan t till fordna. villfarelser.
Jag kände knappast till utseendet Hertigen
al Orleans) Tvistigheter af ganska allvar-
sam art hade egt rum mellan hans far och
mig. Några familjerelationer och höflighets-
betygelser hade icke ledt mig att besöka Pa-
la:s Royal. Likväl visste jag så väl som all-
mänheten att hos denna släst fanns enkelhet
och husliga dygder, obetydlig ärelystnad och
ett ägta Fransyskt sinnelag, hvilket sjelfva
Kejsaren till och med gjorde all rättvisa.
Jag påminde mig den unga republikanen af
år 1789, krigaren vid Valmy och Jemappes,
litteratören i Schweitz och vandraren i Nord-
Americas skogar. Han hette väl Bourbon, och
detta är i sanning ett vederstyggligt namn;
men, såsom ett namn belraktadt, var det en
säkiare borgen för fadrens bibehållande än
ert, än republikens. Det hindrade icke folksu-
veränetetsprincipens erkännande och stadgande
i landet — två millioner medborgares beväp-
nande — dessas rättighet att sjelfve välja officerare
den periodiska pressens fullständiga emancipa-
tion och besittningstagandet af populära in-
stitutioner. Deföre syntes mig detta namn
nyttigt under de förhållanden hvari vi befun-
no oss, för den yttre och inre fredens skull
och mig tycktes att de skiljda politiska opini-
nerna — Carlisternes undantagen — borde
kunna förena sig i denna combination.
Mitt bifall var icke frukten af någon för-
dom eller förutfattad vänskap. Nu måste jag
tillstå att, efter fyra månader afen förtrolig
bekantskap, hafva känslor af sant förtroende
och ällgifvenhet, jemte interesset af en ge-
mensam sak. stärkt det första fördelaktiga
intrycket. Hvad allmänna viljan beträffar, så
var hans thronupphöjelse icke blott ett verk
af Kamrarne och befolkningen i Paris — af
30,000 man Nationalgarde och 300 000 åskå-
dare på Marsfältet, Alla de deputationer från
Frankrikes städer och församlingar, dem jag
till följe af min befattning fått mottaga, med
e!tt ord, en massa af opåkalladt, sjelfvilligt bi-
fall har mer och mer öfvertygat oss, att hvad
gjort var endast ett uttryck af den stora
Franska majoritetens vilja.
I ett af edra föregående bref finner jag att
Ni misstönker Ludvig Philip för delaktighet
i den sammansvärjning, som var å bane mot
eder bror på Elba. Ilan är visst icke i stånd
5) När Kejsar WVapoleon tågade til IVaters
foo. hade Prins Zucien följande samtal med
Lafayette: Hoppas Ni -— sade denne -—
att Er bror nånsin låter rätta sig 2? - Nej!
två underverk hafva frölst honom: Ma
fengo och Austerlitz; kanske gör han det
tredje, men det beror icke af honom sjelf,
och i händebe af ett nederlag, skola två
partier uppstå: ett för hans son och ett
för — Hertigen af Orleans, Jag går på
min brorsons sida; hvem hyllar ni General?
Ipgendera; såsom jog ock just ou vit ade
för en Orleanist. 108. äv arstår på folkets
sida, oberoende af pe icn3 och jag hoppas
utt hiheten s kall vinna det mesta möjliga
RR — — —-— — -— — er — AA — KN ER ——— ALLRA