ständig sträfvan t till fordna. villfarelser. Jag kände knappast till utseendet Hertigen al Orleans) Tvistigheter af ganska allvarsam art hade egt rum mellan hans far och mig. Några familjerelationer och höflighetsbetygelser hade icke ledt mig att besöka Pala:s Royal. Likväl visste jag så väl som allmänheten att hos denna släst fanns enkelhet och husliga dygder, obetydlig ärelystnad och ett ägta Fransyskt sinnelag, hvilket sjelfva Kejsaren till och med gjorde all rättvisa. Jag påminde mig den unga republikanen af år 1789, krigaren vid Valmy och Jemappes, litteratören i Schweitz och vandraren i NordAmericas skogar. Han hette väl Bourbon, och detta är i sanning ett vederstyggligt namn; men, såsom ett namn belraktadt, var det en säkiare borgen för fadrens bibehållande än ert, än republikens. Det hindrade icke folksuveränetetsprincipens erkännande och stadgande i landet — två millioner medborgares beväpnande — dessas rättighet att sjelfve välja officerare den periodiska pressens fullständiga emancipation och besittningstagandet af populära institutioner. Deföre syntes mig detta namn nyttigt under de förhållanden hvari vi befunno oss, för den yttre och inre fredens skull och mig tycktes att de skiljda politiska opininerna — Carlisternes undantagen — borde kunna förena sig i denna combination. Mitt bifall var icke frukten af någon fördom eller förutfattad vänskap. Nu måste jag tillstå att, efter fyra månader afen förtrolig bekantskap, hafva känslor af sant förtroende och ällgifvenhet, jemte interesset af en gemensam sak. stärkt det första fördelaktiga intrycket. Hvad allmänna viljan beträffar, så var hans thronupphöjelse icke blott ett verk af Kamrarne och befolkningen i Paris — af 30,000 man Nationalgarde och 300 000 åskådare på Marsfältet, Alla de deputationer från Frankrikes städer och församlingar, dem jag till följe af min befattning fått mottaga, med e!tt ord, en massa af opåkalladt, sjelfvilligt bifall har mer och mer öfvertygat oss, att hvad gjort var endast ett uttryck af den stora Franska majoritetens vilja. I ett af edra föregående bref finner jag att Ni misstönker Ludvig Philip för delaktighet i den sammansvärjning, som var å bane mot eder bror på Elba. Ilan är visst icke i stånd 5) När Kejsar WVapoleon tågade til IVaters foo. hade Prins Zucien följande samtal med Lafayette: Hoppas Ni -— sade denne -— att Er bror nånsin låter rätta sig 2? Nej! två underverk hafva frölst honom: Ma fengo och Austerlitz; kanske gör han det tredje, men det beror icke af honom sjelf, och i händebe af ett nederlag, skola två partier uppstå: ett för hans son och ett för — Hertigen af Orleans, Jag går på min brorsons sida; hvem hyllar ni General? Ipgendera; såsom jog ock just ou vit ade för en Orleanist. 108. äv arstår på folkets sida, oberoende af pe icn3 och jag hoppas utt hiheten s kall vinna det mesta möjliga RR — — —-— — -— — er — AA — KN ER ——— ALLRA