undergilvenhet til fadren Enfantin, och frågar honom: min far, får jag svärja? Pres. till vittnet; Ni får ej begära råd af någon. Det är er egen vilja, som ni här skall uttrycka. Eambert, en af de anklagades rådgifvare, faller in: Jurymännen batfva lofvat inför Gud och menniskor, att samvetsgrannt undersöka vår sak, .Hvarföre finnes då icke Guds namn i edsformuläret? Pies, Jag har ingenting att svara härpå. Vill vittoet aflägga eden? Enpfantio: vittnet kan icke aflägga den ed, som man alfordrar det, Pres,: I sådant fall får det aftväda, Enfantin: Men det kan ju höras utan ed. Pres.: Det är omöjligt: Jag frågar vittnet bestämdt, om det vill gå eden. Enfantin: Nej.det kan det icke. Pres.; Lät vittnet afträda. En Advokat med luden haka och i embetsdrägt stiger upp, och begär att få yltra sig. Enfantin till Michel Chevalier: Säg till den karlen att han tiger. Chevalier till Advokaten: Tig! (Advokaten tiger). En af. rådgifvarne ingick härefter i en deduktion hvarföre vittnet, icke kunde aflögga eden efter det förestafvade formuläret; hvilket hesvarades af General-Advokaten (Aktor). Vittnet, som hade afträdt på ett tecken af Enfantin, inkallas åter. Presidenten: Jag har nyss låtit Er höra, i hvilka termer Ni borde aflägga eden3 vill Ni göra det? Enfanotin: Ar President! Det är ju att på förhand afdöma en del af sjelfva saken! Ni frågade mig nyss, om jag vore den lefvande lagen: jag svarade ja dertill och nu förnekar Ni mina ord, Pres. Jag frågar. vittnet å nyo, (Vittnet vänder :sig åter till Enfantin med en frågande åtbörd. Denne nickar, och vittnet svarar). Ja. General -Advokaten begär få antecknadt, att det är i följd af en nick från fadren Enfantin, som vittnet samtyckt att gå eden. De anklagade: ?Mycket bra! mycket bra! Ger.-Advokaten begärde också, att vittnet skulle tillfrågas, om det endast aflade vittnesmålet i följd af fadren Enfantins tillstånd. i Vittnet: Ja! om min far hade förbjudit mig döt, så hade jag icke aflagt eden. Gen.-Advökaten yrkar nä, att vittnet icke måtte höras, då dess ed icke var e fri hand ling. Domstolen gaf häröfveör atslag, hvari detta yrkande bifölls. Pres.: Låt kaila in ett: ansat vittne. Hr Olivier presenterar sig I St Simonis stisk drägt. Pres.: Täbker Ni aflägga vittneseden? Viltnet: Jag kan det icke annat än med min: fars tillstånd. I Envfaotin: Jag begär att samma fråga må söras till alla vittvenay det skall utgöra ett l bevis på vår nioralitt?, vårt sambånd och vår es H