den hemliga strid, som femton år egt rum mellan natioven och den för den främmande styrelsen, är Ni.den enda sem.sett mig och samtaälal: med mig här, den enda som Känner min själs innersta, och den hvars likhet med äg i politisk öfverlygelse ivgifvit mig ett oinskränkt förtroende. Jag ber er, General; frambära uttrycket af min erkänsla och beundran: till de ädle och vidtberömde medborgare som, jemte er, bidragit alt återuppresa nationalfärgerna, Mina tänkesätt, dem ni har haft tillfälle att bevittna, äro, i alla möjliga förefallande händelser, oföränderligen: allt för Franska folket Då Kejsaren, min broder, kämpademed döden på klippan St, Helena, dikterade han för General Bertrand ett bref, hvari han anbefallde sin son i mitt beskydd och bjöd mig elt evigt farväl. Detta bref slutar med orden: Inplanta framför allt annat hos min son att han, främst af allt, är Fransman; låt honom taga till silt valspråk: Tout pour le peuple Francais Jag har, så vidt det legat i min makt, uppfyllt det åliggande jag sålunda erhållit. Jag vet att denne son. är lika mycket Frabsman som Ni och jag, och detta i trotts af alla öden, Jag boppas äfven alt. det: ögonblick -ej är långt borta, som skall sätta honom i stånd att biträda mig vid återgåldandet till Frankrike utaf åtminstone en del af den skuld, hvari vi alla stå till detta berrliga land. Farväl min bästa General; mitt bref bevisar tillräckligt att jag, gör full rättvisa åt de tänkesätt, ni yttrade för mig under ert triumftåg bland denna nation, hvaraf jag varit en. medlem i femton år. Friheten är något mer än en blott d:ömbild, Det är en välsignelse hvaraf en vis och bofsam nation kan komma i åtnjutande när den behagar. — För säkerhetens skull skickar jag en duplett af detta bref. Haf den godheten, General att mottaga uttrycket af en sann oföränderlig tillgifvenhet. Joseph Bonaparie, Det svar Lafayette gaf på detta bref är i synnerhet ett ganska intressant dokument. Utom det att man deri igenkänner den bestämda tendensen till republik, och republik efter Amerikansk modell, som alltid utgjort den redlige gråhårswannens käraste dröm , igenlinner Man ganska underhållaiide detaljer rörande hans förhållande till Konung Ludvig Philip, och den föreställning hav, ännw flere månader efter Juli-revolutionen, sedan en doktrinär styrelse redan öfvergått Frankrike och lemnat run åt den Lofittiska, gjorde sig om Konungens enskilda karakter. Vi vilja förmoda alt han ännu alltjerat bibehåller samma tanka; eliest hade hav väl! förmodligen icke uillåtit sin Handsekrveterare att i tryck offentliggöra ett omdöme, som det ej skulle bedrat hans mebniskokännedom alt så snart nödgas iterlaga. Man finner eliest af detta bref, hur ru, redan 1815, det Orleanska partiet var r fullt flor, och det bör således icke förundra