bvar och en lätt inser, och jag kan föreställa mig alt Vi sätter värde på att ega den, emedan den förvarar minnet af händelser, som äro hedrande för Er likasom för alla som bära Franska namnet. Jag kan ej förmoda annat än att det skulle vara Er angenämt, min Hertig , att fullständigt ega denna Yatagban. Jag tar mig derföre friheten att härmedelst skicka Er en kedja, som hörer till den och hvars bruk man skall underrätta Er om. Jag skulle anse mig ganska lycklig om JVi godhetsfullt ville mottaga denna skänk. Jag har den äran c, Baron Clouct ; Marechal. de Camp. Man anmärke att Chouanen här såsom en simpel adelsman behandlar sitt lands KronPrins, att han kallar honom Herr Hertig, Ni, Er, en person som redan i sin egenskap af Hertig af. Chartres af Carl den 10:de sjelf benämndes Eder Kongl. Höghet m. m. Hans näsvishet har sålunda icke ens förtjensten af att vara legitim 3; den tillhör honom sjelf alldeles odeladt. TURKIET. Ottomaniska Monitören, vikets officiella och enda tidning, innehåller en artikel rörande den Egyptiska rebellionen af följande innehåll: Hans Exellens Ryska Ambassadören har meddelat den höga porten de beslut, medelst hvilka Kejserl. Cabinettet i St. Petersburg fredat sitt samvete med afseende på de till dess kunskap komne sednaste tilldragelserne inom den del af StorSultans städer, som beherrskas af Paschan Mehemed Ali. Hens Maj:t Kejsaren har befallt att den i Alexandria residerande Ryska Consuln genast skulle återkallas , emedan en Rysk Agents vistelse i Egypten hädanefter alldeles icke längre wore förenlig med de förändrade förhållandena derstädes. Samma förordning, :hvilker blifvit genom Finans-departementet meddelad de Ryska Köpmän, som idka handei på Egypten, nämner uttryckligen, att det är Hans Maj:t Kejsarens vilja, det ingen af dess undersåtare genom något deras egande fartyg bistår den rebelliske Paschan, bvarken med lifemedel, ammunition eller andra krigsförnödenheter. Stackars, förnedrade, i stoftet trampade Mahmud! När hans egen hufvudstad darrar för en rebellisk Satrap ellev blott väntar dennes ankomst, för att skicka den sista ättlingen af Bajazets stam efter sina fäder till den eviga hvilan; när den höga Olttomaniska porten knappt ännu hänger qvar på ett gångjern och glappar fram och tillbaka för hvarje vindstöt som vidrörer den, då tröstar regenten sig med och visar sitt folk såsom en berrlighet, huru dess gamla arfficnde, som vid första lägliga tillfälle står färdig att uppsvälja de sista lemningarne af en stat, som på nåd och onåd måst gifva sig i dess hand -— befaller en agent att lemna rebellens stater och förbjuder sina handlande att förse honom med varor, dem de möjligen i alla händelser icke tänkt föra till honom! Detta är ersättningen , skadeståndet för slaget vid Navarino, Grekland, Moldau, Waeallachiet och 10 millioner dukaters skatt som ännu till stor