åtminstone förlänga hans lif. Men alla konstens tillgångar anvärdes förgäfves mot den bröstsjukdom, hvilken Läkare redan för flere år tillbaka förklarade vara at så svår beskaffenhet, att den ofelbart skulle lägga min olyckliga son i gafven vid den ålder, då de mest lysande förhoppningar om hans personlighet vacktes hos alla som kände honom. Gud har beslutat i sin vishet, och för oss återstår iotet annatän att underkasta oss hans böga DHeslut och blanda våra tårar med hvaranvdra, Mottag, Madame, vid detta sorgliga tillfälle, uttrycket af den tillgifvenhet och aktning hvarmed jag är eder väl affektionetrade Schönbrunn den 235 Juli 1832, Marie Louise. , Med sorgfällighet har Napoleons Enka undvikit att i ett bref till hans mor, det första bon tillskrifvit henne sedan hans fall, nämna något om honom, Detta bör mindre förundra dem som kanna att hon, redan före hans död och åtminstone så vidt verlden vet, utan föregårgen skiljsmässa, inlät sig i en slags halfoffieiel förbindelse med sin Kammarherre Grefve WNeippberg, (han dog förlidet år) hvaraf frukten varit en mängd tarn, hvilka i icke obetydlig mån lära bidragit att minska hen. nes ömhet för sin förstfödde, den hon sällan såg, och icke förr än under hans sista sjukdom lärer egnat någon egentlig modersvård, Ett i sitt slag icke mindre märkvärdigt bref än det nyss anförda meddelas äfven af sista postens utländska tidningar. Det är från en Chouanchef vid namn Clouet f, d. Marechal de Camp i Franska Kunogliga armdeen, Bourmonts förtrogne vän och som med honem delar äran. af den vackra handlingen att, dagen före slaget vid IVaterloo, hafva gått öfver till fenden, från det underordnade befäl ban ägde i Napoleons arvmwee. Detta bref är ett mästerslycke af Fransk oförskämdhet och Fransk um banitet, två egenskaper dem ingen annan nation så förträffligen förstår att behörigen sammanblanda när behofvet så kräfver, Brefvet är stäldt till Kronprinsen af Frankrike, Hertigen. af Orleans, och rörer ett Turkiskt vapen, som blifvit Clouet fråntaget i Vendde samt inskickadt till Kronprinsen. Clouet hade sjelt vid Bourmonts. eröfring af Algier fått det på ungefär enahanda sätt som det nu fråntagits honom. Läsaren lemne icke ur sigte att det är Berr Clouet, Chef för ett band stråtröfvare, hvilka härja sin födelsebygd och äro i vapen mot landets lagliga af alla Europas makter erkända regering, han sjelf som skrifver detta bref till thronarfvingen: Herr Hertig Jag har fått veta, att man! skänkt Er en Yataghan, som en förpaktare, hvilken jag, med all säkerhet ansåg mig kunna anförtro den, utlemnat till auctoriteterna i Laval. Jag satte stort värde derpå, såsom ett minne af slaget vid Staoneli (i krigshistorien är, om vi ej I edrasa oss, denna batalj, såsom röfvarehöfdin