rex? Och hvad voro likväl dessa emot dem söm Dona Pedro får att öfvervinna i en biarbeiad folkmassas förvillade öfsertygelse? Dee förre emottogs med öpna armar af allmossen; den sednare kommer endast såsom tröfrare med en Utländsk armåe, hvars framgång först måste bana honom våg att kunna draga nytta af de hjelpmedel, han må kunna Påräkna inom landet, Det är också just detta som gör sjelfva bufvudsakens utgång så oviss, hvilket den torde blifva ännu mera i samma mån, som hände!.erua kunna nödga honom, att icke blot! tala befriarens milda språk utan äfven nyttja besegrarens blodiga stränghet. Mången ser i det långa dröjsmålet ett godt förebud och ett systematiskt handlingssätt af Don Pedro, Man åberopar i detta afseende långsamhtten af sjelfva expeditionen, som väckte hela Eu:opas otålighet, och hkväl slutade sig med den väl beräknade och lyckligt verkställda landstigningen i Oporto. Ingen skulle hellvel än vi önska att kunna instämma i denna tydning. Men Don Pedros förut kända karakter, hans förra flykt ifrån Portugal och den sedpare från Brasilien, äfvensom hela hans sednaste vistelse i Paris och sjelfva det ungdomliga burrandet för Polackarna, gifva just ingen avledning att anse honom för någon Fabrus, derföre att han är en Cunctator ?) eller att likna hans fältherre-egenskaper vid Wellingtons, om hvilken det under hans första fälttåg som anförare blef ett ordspråk, att han gick långsamt fram men aldrig tillbaka. Om en lyckligare sekernas vändning skulle gifva oss orätt i dessa omdömen, som för öfrigt ligga så rära för band, att de fleste Läsare troligen redan sjelfve gjort sig dem så skall hvar och en säkert glädjas åt att hafva haft orätt. Emedlertid tröstar man sig med boppet att stundom i de politiska, likasom andra spådomar endast finnas två vilkor, ef hvilka framtiden alltid skall låta det ena slotligen inträffa.