Väl har man kunnat inse det stora förderf, som biränvinet åstadkommar både i Physiskt och moraliskt afseende och äfven beifrat detta ämne, men likväl finner man nu som förr på de flesta ställen Aptitsupen och bränvinsbordet för måltiderna vara den dagliga parol och lösen, förmodligen af den orsaken, att man anser bränvinet vara gagneligt eller åtminstone oskadligt, då det tages före maten. Att denna meningen är alldeles falsk och ogrundad skall hvarje kunnig och fördomsfri läkare vitsorda. Rätteligen sagdt, är bränvin etl medikament, hvartill det ock i första början endast och allenast brukades. Det kan då icke egentligen höra till dagliga bordet utaw att missbrukas och skada, antingen det användes före, under eller efter måltiden; men vid jemförelsen emellan större eller mindre skada af detta bruk kan man säkert påstå, att Lbränvinet skadar mest då det nyttjas före maten. Man rådfråge allenast erfarenheten, och man skall då lättligen bemä ka de skadliga följderna. Den närmaste verkan af aptits.upen är en. momentelt starkare aptit, en hetshunger som rödgar till skyndsammare ätning och njutning af mera föda än magen kan fördraga, hvaraf följer. försvagad digestion, som utmärker sig med ett eget torpid tillstånd, tröghet och sömnaktighet efter måltiden, hvilka indigestionstecken icke inträffa vid en måtthg måltid utan föregående aptitsup Maltsmältningen, genom denna förvända diet allt mer och mer försvårad, åtföljes vidare af slemstockningar i mage och bröst, halsbrånad, ständiga harklingar, slem, bosta och kräkningar isynnerhet om morgnarna, hvilka tillfällen icke gerna häfvas förr än aptitsuparne bortläggas och kroppsrörelse icke försummas. Men orakneliga äro de krämpor och sjukdomar som uppkomma a bränvinets obehöriga bruk. Här har man velat blott anföra de första olägenheter deraf som hvar och en kan hafva i erfarenheten. Andra flerablifva ofta dolda, dels derföre att de framträda oförmärkt, dels ock derföre, att man så gerna vill att den kära drycken skall vara oskyldig. Icke är heller detta underligt, då bränvinets förvillande förmåga är så stor, att den i ruset snafvande drinkaren icke tror sig vara öfverlastad.