Väl har man kunnat inse det stora förderf,
som biränvinet åstadkommar både i Physiskt
och moraliskt afseende och äfven beifrat detta
ämne, men likväl finner man nu som förr på
de flesta ställen Aptitsupen och bränvinsbor-
det för måltiderna vara den dagliga parol och
lösen, förmodligen af den orsaken, att man an-
ser bränvinet vara gagneligt eller åtminstone
oskadligt, då det tages före maten. Att denna
meningen är alldeles falsk och ogrundad skall
hvarje kunnig och fördomsfri läkare vitsorda.
Rätteligen sagdt, är bränvin etl medikament,
hvartill det ock i första början endast och al-
lenast brukades. Det kan då icke egentligen
höra till dagliga bordet utaw att missbrukas
och skada, antingen det användes före, under
eller efter måltiden; men vid jemförelsen emel-
lan större eller mindre skada af detta bruk
kan man säkert påstå, att Lbränvinet skadar
mest då det nyttjas före maten. Man rådfråge
allenast erfarenheten, och man skall då lättli-
gen bemä ka de skadliga följderna.
Den närmaste verkan af aptits.upen är en.
momentelt starkare aptit, en hetshunger som
rödgar till skyndsammare ätning och njutning
af mera föda än magen kan fördraga, hvaraf
följer. försvagad digestion, som utmärker sig
med ett eget torpid tillstånd, tröghet och sömn-
aktighet efter måltiden, hvilka indigestions-
tecken icke inträffa vid en måtthg måltid u-
tan föregående aptitsup Maltsmältningen, ge-
nom denna förvända diet allt mer och mer
försvårad, åtföljes vidare af slemstockningar i
mage och bröst, halsbrånad, ständiga harklin-
gar, slem, bosta och kräkningar isynnerhet om
morgnarna, hvilka tillfällen icke gerna häfvas
förr än aptitsuparne bortläggas och kropps-
rörelse icke försummas. Men orakneliga äro
de krämpor och sjukdomar som uppkomma
a bränvinets obehöriga bruk. Här har man
velat blott anföra de första olägenheter deraf
som hvar och en kan hafva i erfarenheten.
Andra flerablifva ofta dolda, dels derföre att
de framträda oförmärkt, dels ock derföre, att
man så gerna vill att den kära drycken skall
vara oskyldig. Icke är heller detta underligt,
då bränvinets förvillande förmåga är så stor,
att den i ruset snafvande drinkaren icke tror
sig vara öfverlastad.