deröfver, alt Gref Grey och hans Whig- med-
arbetare i conseljen gifvit sitt bifall till upp-
Jifvende af ett bruk som vanhedrar lika myc-
ket lagarne som sederna hos ett upplyst folk,
och hvars eget inneboende barbari bragt det
i glömska och vanbäfd. Vi ansågo detta upp-
lifvande för ett ovedersägligt bevis, att då
skolmästaren är ute?) behöfver vår lhi-
berala styrelse, med allt sitt högt ut-
talade nit för folkens uppfostran, sjelf en
och annan läxa i detta hänseende. Att i rätt-
visans namn gifva exempel af hämnd — att
helga genom en lag de dödas skymfliga be-
handling, dessa må ha varit än aldrig så
grofva brottslingar — att hölja ett blomstrande
Jandskap med fasansfulla föremål som våld-
samt uppröra qvinnors och barns känslor, äro
förhatlige för hvarje bildadt sinne och endast
ytterligare förfäa de lastbarä, lättsinnige och
råa — detta är i sanning icke något bevis af
klokhet eller förstånd hos en styrelse, intet
prof på urskiljning och nit för folkets mora-
liska uppfostran och själsodling. Vi göra oss
förvissade att ett nytt parlament skall åter-
kalla den förnedrande 4 i Anatomi-billen, som
påbjuder upphängande af cadaver i kedjor.
Det är icke möjligt, i närvarande århundrade,
att lagar som trotsa allt förnuft och all an-
ständighet, kunnva fortfara att verkställas. La-
garne måste vara förnvftiga, hofsamma,, an-
ständiga, om de icke skola falla i förakt och
öppet trädas under föttren. Emedlertid, om
regeringen funnit det olämpligt att fullgöra la-
gens bokstaf på Cook; hur skall den nånsin
kunna göra det på andra mördare? Det torde
vara svårt att utfinna någon värre illgerning
än hans, och lagen bör,i alla fall, aldrig, äf-
ven då den har de gröfsta brott att bestraffa,
sänka sig sjelf från rättvisans skipare till ett
oheligt verktyg för den mest barbariska hämd,
Så tänker den upplyste i England om
Straffbarbarismen; i England, hvars folk, medall
sin öfverlägsna bildning, likväl alltid ansetts i
sitt lynne ega en viss hårdhet, en viss benä-
genhet för grymma, blodiga executioner; ett
lynne som det bibehållit seklerne igenom. Man
läse blott historien om Englands borgerliga
krig, från Rosornas till Stuartärnes! Detta folk
har än i dag en militärisk straffbalk som öf-
vergår i stränghet, för attej säga grymhet, alla
andra nalioners, den Byska måhända undanta-
tagen, — och denna kan i alla fall ej räknas
bland de civiliserade. — iXKatten med de nice
svansarne florerar ännu i Eoglands kaserner!
Och i ett annat land, hos ett folk der vild-
heten och råheten, åtminstone allt sedan Chri-
stendomens införande, alldrig varit något huf-
vuddrag, der strafflagen i det bela är vida
mildare än hos många andra folk — der, i
Sverige bibehåller man ännu vid full helgd
juridiska plägseder af enahanda art, men af
ännu värre och anstötligare egenskap än den,
mot hvilken den Engelska publicisten så kraf-
tigt höjer sin röst! Ty hvad är väl upphän-
gandet i kedjor mot detta ohyggliga stym-
pande som kallas stegling, och —. häruti lig-
ser till råga på allt, en slags välberäknad
0 nn ce 14
nn DÅ